Tankar
I början av veckan hade jag ett medium inbokat. Efter förra gången jag träffade ett medium, november, blev jag både ledsen och lycklig. Tänk att det kan kännas så fint att höra någon annan säga självklara saker om en person de aldrig träffat förut? Nåväl, samtalet var fantastiskt. Hon berättade vissa saker som inte alls går att veta om mig. Inte ens mina närmaste tror jag. Jag grät, fick mig en funderare och ja, nu sitter jag här och tänker.
Jag kan ibland tycka att livet är så orättvist, varför känns det ibland som att jag aldrig får någon medvind? Jobb, karriär, partner osv. För det finns ingen brist på engagemang vill jag ändå påpeka. Hon påpekade flera gånger att jag måste sätta mig själv först. Att jag ska må bra innan jag tänker på andra.
Att få höra av min coach att hon inte ser några fel utan att det ”bara” är att tuta och köra får mig att bli en aning orolig. För jag vet inte riktigt hur länge jag kommer orka. Och med det menar jag såklart med att jag känner inte att mitt engagemang ger tillräckligt med belöning.
Jag vill så mycket. Jag vill lära mig, kunskap är viktigt, jag vill bli kär, jag vill vara där för andra, jag vill ha kul, jag vill bo större, jag vill skriva en bok, jag vill resa.
En del av detta tror jag är alla inbokade läkarbesök jag har nu i augusti. 4 st. Allt är samma vecka. Sista veckan i augusti. I morgon ska jag ännu en gång ta blodprov. Som de redan gjort x antal gånger redan i sommar.
Jag är i alla fall glad. För det finns mycket som jag är glad för. Livet.
