Ta injektion offentligt
Jag får ofta frågor på jobbet, på krogen, på restaurangen, i parken etc om hur det är att ha diabetes, leva med en kronisk sjukdom, göra business av det och nu idag fick jag frågan om vad som händer om jag helt plötsligt inte skulle få tillgång till insulin.
– ”Jag kommer dö”
Mer utvecklat svar gav jag inte.
Åter till bilden och till frågor om hur öppen jag är med min sjukdom så är det otroligt olika. Jag skulle t.ex. aldrig lämna en restuarang för att gå undan och ta insulin, det sker på plats när maten har kommit in. Jag skulle inte heller vilja säga att jag skyltar om det utan gör det ”diskret” och som en helt naturlig grej. För det är för mig en naturlig sak att göra innan jag ska äta.
Likadant är det på jobbet. Tar insulin vid min plats. Jag har ändå tagit sprutor i snart 16 år, varje dag, och känner att rutinen finns där. Jag kan ta en spruta i mörker med ögonen stängda och veta exakt hur jag ska göra.
Sen är det ju en annan sak att ta ett kort samtidigt som jag tar en spruta, då blir det inte så diskret längre men det berör mig inte alls.
Så, hur öppen är jag egentligen? Det är en fråga som handlar mer om definition anser jag. Jag svarar gärna på frågor, ställer motfrågor, går inte undan, äter socker när jag har lågt blodsocker, hymlar inte om det MEN jag skyltar inte om det mer än att jag visar min CGM som ibland sitter på armen.
Hur gör du?
Skäms du över din diabetes? Vet din omgivning ens om att du har diabetes?
