Psykolog och snö
I morse hade jag tid hos min psykolog. Andra gången. Jag kände mig pigg och efter letande efter rätt buss (så rörigt vid slussen nu tycker jag) slutade det med att jag och en ”hjälpande” man stod och skratta då jag tydligen inte är det första som går fel, haha!
Men sen kom det. Jag satt ner hos henne, i ett ganska så stelt och kalt rum men ändå varmt på något sätt. Jag vet inte om jag gillar detta ”fenomen” då jag inte känner att jag blir tilldelad verktyg som jag tror jag är i behov av. Tårarna kom, jag känner mig ganska så trött, sliten och orolig. Jag är rädd för mig själv tror jag, låter kanske konstigt eller deppigt men det finns saker i mitt liv som gör att jag vissa dagar bara vill gå och lägga mig. Dra täcket över huvudet och bara sova bort allt.
Det gick bra och det är alltid oavsett skönt att få ur sig allt till någon som inte står en nära.
Sen har dagen rullat på sakta. Att gråta får mig att bli svullen i ansiktet, otroligt trött och orkeslös. Känns som all min energi har försvunnit. Men så får det vara idag. En lugn dag, mysigt med all snö som kommit.
Yes, då vet ni hur min dag ser ut! Äta mat och soffläge.
