29 september 2021 |  Diabetes

Östlings mekanism

Gårdagens robotassisterad njuroperation gick bra. Det tog runt 3-4 timmar och jag var, eller kände mig mer eller mindre som ett kolli.

All personal som jag träffade var så himla trevliga och gulliga. Det skämtades hej vilt vilket kändes skönt när jag kände mig ganska ensam och rädd

Narkosläkaren fick även en kort lektion i hur min dexcom fungerade så de kunde använda den för att hålla koll på mitt blodsocker under tiden! Hur bra! Och vet ni vad, blodsockret låg mellan 4,9-7,8 under hela perioden. Det hade jag aldrig kunnat begära.

Det gjordes fyra hål i bukväggen för att rätta till det som har varit i vägen för att mitt urin ska lämna njuren till urinblåsan (tror jag?!). Det kallas för Östlings mekanism och är alltså medfött.

Efter operationen tog det några timmar innan jag ens visste vem jag var. Helt utslagen och sov i princip hela kvällen/natten. Orkade inte ens ringa hem och meddela att jag överlevde.

Idag har det gått upp och ner. Har fått massa morfin, tablett för illamående och mot huvudvärk. De har tagit bort ett dränage (har nu en kateter kvar) och har fått lära mig att gå igen. Helt sjukt. Försökte ta 10 steg bort till en fåtölj och det var många tårar som kom.

Vet inte hur detta ska gå men här sitter jag nu. I fåtöljen och tittar på barnkanalen de stunder jag är vaken. Sover mycket. Gråter en del och emellanåt får en sjuksköterska mig att skratta igen.

Jag får troligtvis åka hem i morgon men är lite orolig om jag mår som jag gjort idag. Det vänder nog!

Kram på er