När telefonen ringer
När jag firade in det nya året, 2022, sa jag högt att detta år, kommer bli ett år som är fyllt av glädje, mindre sjukhus och fokus på att prioritera mig själv. Det hade där och då passerat två år men operationer, akutvistelser på sös, röntgen, massa blodprov och många tårar. Jag var klar med det.
Men, något hände. Det blev inte som jag hade tänkt. Jag har gjort otaligt många blodprover, tester, och det verkar inte ta slut. När telefonen ringde igår vid 10-tiden, rann det över hos mig, känslomässigt. Tårarna kom och det ville inte ta slut.
Cellförändringar.
Hur ska man reagera på det? Eller agera? Jag har ingen aning. Det jag vet är att jag inte ska ta ut något innan jag eller någon annan vet mer, men att få höra av en trevlig sjuksköterska från Huddinge ”du har cellförändringar” är inget som jag vill att någon ska få uppleva.
Det var en lång torsdag i mitt liv. Som att klockan stannat. Jag verkligen asvskyr den känslan. Som att inget är värdefullt längre. Meningslöst.
Idag är som tur är, en ny dag. Jag känner mig glad att det är fredag och att det snart är helg! Jag ska träffa Emma på en drink efter jobbet och det ser jag fram emot!
❤️❤️❤️❤️
<3