My fight for a normal life
Var i hela friden ska jag börja. Att få stå på scen i San Diego med en fantastisk publik som var blandat av både läkare, sjuksköterskor, förespråkare, diabetiker, patienter, politiker, vänner och nyfikna känner jag mig otroligt priviligerad.
Jag fick 1 timma på scen för att prata om mitt liv från den dagen jag blev diagnostiserad med typ 1 diabetes, celiaki samt min ätstörning och hur jag har gjort för att ta mig an min fight för att hitta en balans med alla olika aspekter så som hantering av blodsocker när det kommer till mat och balans för att hitta en hälsosam vardag och rutin för att inte falla tillbaka i ett anorektiskt beteende.
Att diabetiker löper dubbelt så stor risk för att få ett ätstört beteende är oroväckande. Min historia skiljde sig lite från de andra i rummet då fokus låg på det som kallas för Diabulimia.
Jag var så nervös innan jag klev upp på scen. Det var direkt efter frukost och det kändes som kaffet inte riktigt hade lagt sig i kroppen. Det är en utmaning att prata på ett annat språk och få det att låta och kännas ”o-stelt”. Men jag lär mig för varje gång.
Denna konferens hade fokus enbart på Diabetes och ätstörning och det är något som jag vill ska bli mer öppet även i Sverige. I USA finns det kliniker som är enbart anpassade för just diabetiker och matproblematik.
Jag har lärt mig så otroligt mycket under dessa dagar och jag har träffat inspirerande personer som jag vet är kontakter för livet. För tillsammans kan vi göra skillnad.
När jag klev av scenen möttes jag av massa positiv feedback och jag är stolt över att jag faktiskt gjorde detta. Det är viktigt och jag vet att jag kan hjälpa andra med min historia.
