Matglädje
Jag tänker på hur vanligt det är att kommentera mat – eller snarare skuldbelägga mat och ätande. Hur ofta hör vi inte människor ursäkta sig för att de väljer att äta något som innehåller socker/fett/kolhydrater/annat än luft eller har en stämpel att vara lite ”onyttigt”. Hur ofta hör vi inte någon säga något ursäktande när hen väljer att äta något som kanske inte är det mest näringstäta som finns. Hur ofta sägs inte orden ”unna mig” och ”jag borde inte äta det här men” eller ”på måndag blir det nyttigt igen” och ”jag ska skärpa mig”. Ständigt detta skuldbeläggande av mat, ätande, sig själv och andra.
Jag funderar på vad som skulle hända om alla slutade att prata om mat på det sättet. Om alla slutade att ursäkta sig för vad man väljer att äta och inte. Om alla slutade att prata nedvärderande om sig själva när det kom till mat och ätande. Om alla slutade säga allt det där som gör att någon känner sig dålig för att den väljer att äta den där bullen eller att inte äta den där bullen. Om vi slutade att hela tiden prata om och värdera våra val och istället lät det vara.
Jag tror att mycket oro och press skulle släppa. Att många som förknippar mat och ätande med ångest och prestation skulle bli, lite mer, befriade.
Och nu undrar ni ”men blodsockret då”.
Jag vill sprida matglädje och inspirera till en mer tillåtande inställning till mat och måltider, långt bort från olika dieter och vikthets. För om du äter mat som du gillar kommer du att med tiden lära dig att hantera hur din diabetes och blodsocker påverkas och därmed kunna lära dig hur du ska hantera dina doser
Mat för mig i dag är något som hör ihop med att umgås med andra människor. Att njuta. Efter tiden av min ätstörning, den tid som jag började äta igen, insåg jag hur många härliga stunder med vänner och goda maträtter som jag hade missat under alla år jag var sjuk. Jag insåg även att min diabetes inte ska få bli ett hinder till att äta god mat. Låt inte matglädjen försvinna pga din diabetes.
