Klädprovning, namnförvirring, ISPAD och tårar mitt på gatan
Jag behöver kanske inte nämna att jag är kär? I den 13 veckor gamla kattunge som jag hämtade hem i fredags efter jobbet. Känns faktiskt helt rätt trots att jag har varit så nervös och orolig. Men, innan jag hämtade hem honom gjorde jag ett besök hos Winston & Elle för att testa kläder inför kommande plåtning!
Denna fantastiska skapelse! Blå och helt underbar
Och denna! Oh LORD! Älskar verkligen deras kläder och allt passar så himla bra trots att de har som koncept att allt är ”onesize”. Ser så fram emot i morgon tisdag då vi ska fota!
I lördags gjorde jag några utflykter för att lämna kissen ensam. För att se att han klarar sig. För mig är det viktigt då jag har ett heltidsjobb och vill kunna känna att han klarar sig några timmar när jag är borta osv. Kanske att jag är larvig men märker att han behöver så otroligt mycket kärlek och närhet.
Jag gjorde ett shoppingstopp i Liljeholmen, köpte nya mjukisbyxor, kattgodis och stannade för ett glas vin med en vän. Så trevligt och detta vin är nog mitt absoluta topp 3 favoritviner! Det är ett spansks Rioja vin som heter Orben som jag verkligen kan rekommendera att ni testar!
På kvällen var jag (vi?!) laddade för avslutningsevent för ISPAD som pågått under hela veckan och jag trodde att ”lillen” skulle ligga snällt bredvid mig men där hade jag fel. Det blev otroligt ösigt och han fick energi som jag inte upplevt tidigare bland mina andra katter. Till slut lugnade han ner sig men jag tror de andra som såg hur jag flög fram och tillbaka i kameran fick nog en chock haha!
Aldrig charmigt att fota eller ta bild på ett online-event. Men här är en del av det fantastiska gänget! Mina diabetespolare världen över.
I söndags vaknade jag av en ganska obehaglig känsla. En känsla som var länge sen jag hade.
Ni vet en känsla som är svår att förklara, när egentligen allt känns fel. Inget passar, blir sur för ingenting och irritationen ligger precis vid vattenytan och bara väntar på att få ”komma upp”. Hade bokat in en söndagslunch med en av mina bästa vänner inne i stan och jag blev sen. Tänkte precis in i det sista avboka då jag kände mig helt ur fas men jag vet att stanna hemma inte skulle få mig att må bättre.
Så fort jag kramade Emma, kom tårarna. Mitt på Drottninggatan. Hon förstod. Hon gav mig en extra lång kram och det var nog det jag var i behov av. Vi pratade mycket om just detta. Att man inte kan känna sig hundra hela tiden och att som kvinna tänka på att hormonerna kan såklart spela in i detta. Men att livet inte kan falla på att man inte känner sig som världens snyggaste.
Efter en promenad fram och tillbaka för att leta efter ett ställe med uteservering i solen gick vi till slut mot Fridays. Det blev inne då alla sol-platser var upptagna. Om det blev bra? Det blev helt fantastiskt. Vi satt i några timmar, åt deras caesarsallad (som är otroligt god), drack ett glas vin och ja, jag beställde även in deras pommes som tyvärr inte hamnade på bild.
Tänk vad mycket just denna lunch betydde för mig. Jag skrev till Emma när jag kom hem att jag är så otroligt glad att jag har henne som vän. Att jag kan vara mig själv. Hon skrev tillbaka samma sak.
Jag har funderat på väldigt mycket att ju äldre jag blir, ju viktigare är det att visa uppskattning till sina vänner (och familj såklart). Det betyder så mycket, i alla fall för mig.
Eftermiddagen spenderades hemma. Jag och Balthazar (som jag tror han ska heta). Jag rensade ur min garderob, städade under sängen och tog en lååååång dusch. Jag vet efter min sjukskrivning av min ätstörning att jag kämpade med ångest och oro. Fick förklarat att värme hjälper. Antingen en varm dusch eller att hålla i något varmt t.ex. som en kopp te. Värme lindrar ”ångesten”.
Det hjälper. Jag kände mig som en helt ny människa och en mycket gladare sådan. Då myset redan var igång hemma passade jag på att smaka den nya chokladen jag köpt! Favoriten var den från Veggie Peggy med Cacao nibs. Super god!
Ny och spännande vecka väntar och ja, ni får följa med under hela tiden! Jag är peppad och taggad!
