Kärleken till Chips

Här sitter jag nu i min soffa. Jag känner mig ganska lugn inför helgen, men jag vet av erfarenhet att det inte kommer hålla så länge till. Jag jobbar med min presentation inför mässan nu i helgen tillsammans med en påse chips som står på bordet bredvid datorn.

Det är så gott. När jag var liten, innan jag fick typ 1 diabetes, hade jag inga problem med att trycka en hel påse chips. Det var som att det inte fanns ett stopp.

Sen fick jag diabetes och ”fick” inte äta en hel påse chips längre. Jag gjorde tappra försök att byta ut dessa godingar till popcorn men, det är inte riktigt samma sak.

Nu när jag är äldre och mer vis (?), och lite mognare i mina smaker kan jag nöja mig till 100% av några chips – alltså, inte en hel påse. Jag vill idag inte äta en hel påse. Med den känslan och inställningen till all typ av mat, att äta lite av varje, har jag inga problem att äta lite av allt.

Det tar stopp. Tro det eller ej.

Hur ser ni på chips? eller på snack över lag? Hur gör ni?