Känslolös
Jag vet inte hur jag ska börja eller om jag ens ska skriva om det. Men jag är och vill vara transparent med er. Jag känner att senaste åren har tagit tufft på mig mentalt, operationer, sjukrivningar diagnoser, relationer osv. Igår när jag hade ett besök hos min ortoped för att prata om en framtida operation blev det svårt att hantera det som min läkare sa. Stressfraktur och kanske reumatism. Gjorde blodprov direkt och när jag satt där kände jag mig så tom. Det var som själen hade lämnat mig.
Gick tillbaka till kontoret. Försökte jobba.
När jag vid 17-tiden gick till den akuttid jag fått för att laga min nagel hos Jennifer brast det. Jag grät inne på salongen hos Jennifer medan hon filade min nagel. Varför händer det mig, vad har jag gjort för att förtjäna en kropp som inte håller. Det var skönt att få gråta ut. Stackars den killen som satt i frisörstolen bredvid mig haha. Han fick höra allt.
När jag kom hem tog jag en lång dusch. Tycker det är obehagligt när jag känner mig ”platt”. Ville varken gråta, skratta eller skrika. Liksom helt tom. Känslolös?
Idag är en bättre dag. Jag är på kontoret då jag vet att jag ska omringa mig av människor för att inte hamna i tankar jag inte kan ta mig ur. Livet känns just nu inte alls kul. Men, jag vet att det går fram och tillbaka. Det gäller att hålla i och hålla ut. Andas lugnt.
❤️❤️❤️❤️