It’s a wrap
Det känns märkligt hur dagarna är så olika. Hur mitt mående psykiskt kan gå från ena sekunden från ett rent mörker till att nästa kunna skratta så att jag nästan kissar i byxan.
Idag har allt gått i ett. Jag känner att jag säger (skriver) det ofta men när tiden springer iväg och jag samtidigt glömmer bort tiden vet jag att jag verkligen gör något som jag brinner för. Det är ett av mina mål jag har. Att få uppleva dessa stunder mer. Vet ni vad jag pratar om?
Jag hade tur idag att jag fick komma till Seezona (där jag fick låna min klänning jag hade på mig på diabetesgalan förra året) och fota i deras showroom. Att bli fotograferad är SVIN KUL men ändå en liten press på att visa lite schysta kläder trots att det är diabetes som det ”handlar”. Den stressen släppte när vi fick vara där! TACK!
Efter några timmar var vi klara. Eller, jag var helt slut och jag tror att mina FANTASTISKA fotograf kände precis samma. Clara har jag känt nu ett tag och det är lite ”komiskt” att hon med är typ 1 diabetiker.
Nåväl så tar hon fantastiska bilder och jag är så exalterad över att få se alla resultat!
Nu kommer jag tillägna kvällen i frid. Frid? Det menas med en lugn hemmakväll. I morgon tror jag att jag åker till ett tomt hus i Norrköping då jag trivs bättre att vara där istället för att vara instängd i en lägenhet. Men vi får se. Jag bestämmer mig i morgon när jag vaknar.
Puss!
