Injicera när man har hundra lager av kläder?
Vad eller hur ska jag börja, haha. Vi hade bestämt oss för att åka skridskor i lördags och jag har varit riktigt grym på det! Men, inte för att glömma, det var miljarder år sen sist jag stod på ett par skridskor så var inte allt för kaxig
Och ännu mindre kaxig i min nyfunna stil. Min gamla skidjacka som jag minns jag hade i mellanstadiet när vi åkte till Romme. Sjukt kanske att den fortfarande passa? Mammas termosar som ni ser är en aning korta och som guldkornet på moset – Mina gamla ridskor som mamma har tagit över som jag nu fick användning för. 2 storlekar för små.
Men vad gör det när man kommer till en så fin miljö!
Inga bilder på när jag tog mina första stapplande steg på långfärdsskridskor men efter en stund gick det bra och jag hittade ”glidet”. Herregud så trevligt. Solen i ögonen och ja. Vet inte hur många gånger jag sa att ”vad fint det är!”
Efter en vända var det dags för kaffe och fika paus!
Vi hittade en lite röd stuga vi kunde sitta mot. Det värmde. Det var så magiskt på något sätt. Som om jag aldrig upplevt att solen värmer.
Ska inte hymla om att jag till ostmackan var tvungen att ta någon enhet trots att det var på väg ner. Men jag vet ju hur ostmackor kan påverka mitt blodsocker. Tänkte på att jag fått frågor kring ”strulet” kring att just injicera när man måste klä av sig så mycket. Och vet ni vad, det är inget jag ens tänker eller funderar på. Jag lägger helt enkelt den energin på något annat som jag kanske kan påverka.
Efter att vi fyllt på energidepåerna tog vi ett varv till i solen. Pappa är grym på skridskor och jag kände mig som en gammal tant men det var så fridfullt. Miljön, personer som vi mötte som hejade, solen, isen. Ja ALLT!
En förmiddag jag mer än gärna vill uppleva igen, detta år tack!
