Hemma
Igår när jag väntade på att min sjuktransport skulle hämta mig, passade jag på att gå till apoteket för att hämta ut all medicin.
Min första ”promenad” sen operationen och jag kände mig svag men på ett sätt stark nog att gå de några steg till apoteket.
väl där blev jag svettig och tårögd. Fick hjälp av apotekaren vilket jag var tacksam över. På väg tillbaka till avdelningen, gick det inte. Det tog stopp. Fick panik över smärtan, släppte alla mina förpackningar och började storgråta. En vänlig sköterska kom och sa direkt ”hjärtat, jag hjälper dig till dit du ska”.
Nu är jag hemma och det kändes igår otroligt tungt. Att komma hem till en tom lägenhet. Jag gråter så mycket. Tog en dusch vilket var skönt och min mage ser så mörbultad ut. Känner mig ful.
Fick igen lite styrka att träffa upp min brorsa och våra gemensamma vänner. Behövde närhet och visste att jag skulle må bra av det.
Jag var hos de i 15 minuter innan jag inte orkade mer. Men tillräckligt för att jag skulle få lite energi och inte behöva känna mig ensam. Nu är en ny dag och jag ska bara ta det lugnt, försöka äta då jag fortfarande har svårt med hungern och maten.
Kramar
