Ett steg närmare
Idag hade jag tid hos min Urolog för att gå igenom det sista innan operation. En operation som ingen i dag vet när det kommer att inträffa men förhoppningsvis snart. Alltså snart. Vi gick igenom allt praktiskt innan dagen D och det känns lite skrämmande. Jag vet inte vad jag är ”nervös” över men det känns läskigt men också lite skönt. Skönt att få bli sövd (sömnbrist?!) och att få detta ur världen. Jag har ju haft lite återkommande smärtor, precis som jag hade innan jag hamnade på akuten i somras vilket gör mig stressad.
Efter besöket träffade jag narkosläkaren för att prata om diabetes-delen. Jag kan ju säga att jag har mer koll än vad de har. Det kanske är det som skrämmer mig? Jag ska bli sövd och jag är nog lite nojig att de ska ”strula” till det. Men så fel kan det väl inte gå?
Hoppas innerligt att Corona inte ställer till det ännu mer, för då blir jag inte prioriterad.
