26 februari 2019 |  Event

En tankeställare

Såg precis att MySugr hade postat lite bilder från deras event i fredags kväll. Jag blev inbjuden och kan inte med ord beskriva min tacksamhet då eventet var ruskigt bra. Så mycket som jag pratade den kvällen och skrattade var nog en av anledningarna till att jag tappade rösten, men det var så värt det för de intrycken, positiva feedbacken och de nya kontaker som jag skapade under dessa timmar är faktiskt helt ovärderliga.

Igår var jag på besök (igen) på Ersta. En lite follow-up för hur det går för mig med pump osv. Jag älskar verklgigen mitt diabetes-team och det känns nästan som min familj.

Att gå från 16 år med pennor till att lägga över ansvaret på pumpen har varit tufft. Jag har varit så förbannad på pumpen att jag har blivit så otroligt stressad och ledsen. Jag har fått högre blodsocker, sämre hba1c, minskad aptit (pga höga värden) och en mer orolig vardag. Vad det beror på? Ingen aning. Under min timma med min läkare började jag gråta. Jag kände mig så arg och frustrerad. Jag jämför mig med mig själv och det har inte blivit bättre från min tid med insulin-pennor. Inte alls.

Jag har gått i tankarna om att ta en paus från pumpen för att landa i mig själv ett tag. Men då jag vet att jag ibland (eller alltid) tar för snabba beslut ville jag disskutera detta med mig läkare innan för att få ett godkännande. 670G är inte lösningen på allt. Det är fortfarande en hel del minus med pumpen som behöver förbättras och i och med att pumpen marknadsför sig som ”the best thing ever” hade jag stora förhoppningar.

Jag fick tresiba utskrivet och en CGM. Fick även Novorapid utskrivet för att testa att byta ut Fiasp. Så, summan av allt som hände igår var att jag ska ännu en gång ge pumpen ett försök till. Men nu med Novorapid som bolus-insulin.

Med nya hjälpmedel kommer nya vanor som jag behöver infinna mig i. Att ha mer koll på kolhydrater jag äter, dosera i tid innan jag ska äta och försöka kommunicera med pumpen om jag ska t.ex. ta en promenad osv.

Jag vill även säga att pumpen har och är fortfarande till stor hjälp. Vissa dagar behöver jag inte ens tänka på att jag har diabetes. Och jag tror det är de dagar som gör att jag faktiskt vill få detta att fungera till 100%.

/SM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@saramoback

Do I really have to live with this for the rest of my life? When I went for a run this morning, my sensor alerted

Low blood sugar

It usually doesn`t affect me, because I know my body and I know my diabetes.

But out of nowhere came the thought "Should it be like this for the rest of my life".

Should I always have to hear the alarms that come from time to time, should I always have to think about what I eat, should I always have to walk around with sugar in my purse

Today, I`m tired of this. I`m fine, just thought that I would share this with you ❤️
...

Focus 🥂 ...

I want to talk about something that might give some perspective.

The only thing we know is what is in front of us right now. That is why it is so important to never take our time for granted and to focus on life here and now.

And also remind ourself what a blessing it is to actually live and wake up to a new day 💕

Don`t let your diabetes become something that creates problems or obstacles that limit your life. There is so much beauty in life! I know it’s not easy everyday but just a loving reminder 💕🤍💙
#t1d #t1dlookslikeme #öppendiabetes #diabetes
...

WOW!!!

I’m surrounded by such amazingly talented, inspired women and I’m so glad we’re on the same team! this is from last week’s digital training that was a success 🤩🙌🏻❤️
...

Följ mig på Instagram