En påminnelse
Älsklingar!
Jag får så mycket frågor och trevliga kommentarer och DM (främst Instagram) från er och jag älskar verkligen att prata med er. Det ger mig så otroligt mycket positiv energi och jag märker och ser hur mycket som finns att göra både inom sjukvård, teknikutveckling men även vad jag kan göra för att få er att inte sluta våga drömma. För livet som diabetiker ska inte få Er att bli hindrade att drömma, göra det ni vill, äta det ni gillar och våga umgås med personer som ni faktiskt tycker om!
Jag vill egentligen bara påminna er om att jag försöker visa så mycket jag kan av mitt liv men det är svårt. Ibland kör det ihop sig och det tar så mycket tid att posta och lägga upp (älskar det så klagar inte) men det tar liksom för mycket tid att jag glömmer bort att ta hand om mig själv. Hoppas ni förstår!
Glöm inte att Instagram är en liten procent av min vardag och det är inte alltid så glammigt eller så raka blodsockerkurvor. Jag är trots allt människa och försöker leva ut mina drömmar!
Mitt blodsocker är inte alltid så rakt som det kan verkas, jag äter precis lika mycket/lite som en individ ”ska” göra – alltså varken mer eller mindre (även om det kan vinklas som jag äter hela tiden), jag gråter ibland, eller ofta haha men då är inte fokus eller min tanke på att lägga upp eller posta om det (vilket jag hoppas ni förstår).
Dagarna framöver hoppas jag kommer bli roliga. Jag försöker att fundera ut hur jag ska kunna få mina drömmar att bli sanna. Det är svårt, och jag tror ibland att jag är ganska lat. Det är hemskt. Är jag en lat person? Det kanske jag är? Ibland tror jag att jag saknar driv. För ibland finns ingen drivkraft alls och jag vet ibland inte vad det är som gör att jag blir en driven person.
Idag är det målning och lite ”kyligt” vilket är skönt. Fast inte längre. Gillar inte att ta på mig byxor. Det stramar liksom lite obekvämt över magen. Svettas hellre.
