En dag i taget
Det känns som jag är i en känslomässig berg och dalbana just nu. Känns konstigt att jag känner mig tom. Det är en ”ny” känsla jag inte är van vid. Samtidigt otroligt skönt då jag har varit mer stabil i mitt mående. Tror att tabletterna jag fått utskrivet hjälper.
I morse vaknade jag tidigt. Tog mig ut för att se solen gå upp bakom Stockholms vackra utsikt som jag bor ett stenkast ifrån. Det var så vackert och det var väldigt harmonisk att bara vara. Stå där som en ”tant” som jag hade beskrivit det bara för några år sedan. Nu är jag där, står och får tårar i ögonen för att jag ser en vacker utsikt. Antar det är humant.
Gjorde mig redo för att ta det första mötet hemma i lugn och ro. Kände mig piffig dagen till ära!
Att sitta hemma är väldigt skönt, men! jag ser allt som behöver fixas och ordnas vilket i sig kan få mig att bli stressad. Ofokuserad? Såg denna. Vad i hela friden gör jag med all persilja? En enda stor Gremolata? Har ni tips mottages det gärna
Snabbt direkt efter första mötet drog jag in till jobbet. Tycker det är skönt. Får ro i själen och det är skönt att mitt hem inte blir ett kontor. Fick även en liten påskpresent av en kollega! Nej men det är så trevligt och lovar att visa upp när jag testat!!!! Så exalterad!
Efter jobbet ska jag träffa upp Emma på ett glas. Är i en period där jag tycker att ensamheten är otroligt jobbig och nästan outhärdlig. Då gäller det att boka upp kvällarna med härliga vänner!
Jag tar en dag i taget. Ingen stress och inget schema som jag lätt blir stressad av. Diabetesen blir mer stabil också har jag märkt!
