12 juni 2018 |  Mat

Drink och tonfisk

Min helg var nästan en upprepning av förra helgen med en lite variation såklart och en hel del andra ”känslor” och upplevelser som jag ska berätta om. 

Helgen började i fredags efter jobbet då jag mötte upp min precis nytatuerade vän på söder.

Vi gick till Smaka på Stockholm och ni som undrar, nej det var inte hennes första tatuering utan hon har samlat på sig ett par 😉

Vi gick förbi kontoret No. 18 för hårfix och selfies såklart. Älskar det kontoret! Så himla fint och jag känner mig så inspirerad av livet när jag kommer in där.

Vi blev inte långvariga på varken Kungsträdgården eller kontoret utan vi fick fler som ville ansluta sig och möttes upp för en drink på Supper gården! Solen strålade och jag kände mig inte som en ensam östgöte när resten av gänget tydligen också flyttat från Norrpan till Stockholm.

Efter ett par timmar kom hungern och jag åkte tillbaka mot mina trakter igen för en sen middag på Judit och Bertil. Ett ställe som har otroligt härlig miljö och MAT. Dock tror jag att man ska komma tidigare än 21 om man vill äta för under helgen är det en DJ som drar igång och det gick till slut inte att prata. Men tur det, jag var trött och visste att jag skulle upp tidigt så det kändes skönt att krypa ner i sängen efter en ganska så tuff vecka. Helgen kom mer eller mindre lägligt. 

Under tiden vi satt och åt, den fantastiska tonfisken som smälte i munnen, kom det ett tråkigt besked. En ung tjej, 2 år yngre än jag, hade gått bort. Vi pratade om hur skört livet är och hur märkligt att när döden kommer en nära börjar man själv fundera på vad som är viktigt i livet samt vad man egentligen lägger all sin energi på. Är det rätt jobb man har? Är det rätt partner? Träffar sina kära alldeles för sällan och tar sina nära för givet? Njuter för lite? Osv. Kan fortsätta så men jag tror ni förstår mig. 

I dessa tankar återkommer jag till min diabetes. Eller kanske inte min utan alla ni som hör av er till mig och tycker att livet som diabetiker är tufft. Och det är tufft. Även det här med att man har diabetes och är beroende av allt man äter. Ätstörning. Kan vi inte alla bara gemensamt besluta om att sluta i alla dieter som finns och planera in att äta det man gillar och njuter av för att sedan justera insulinet efter det. Livet kommer bli så mycket mer njutningsfullt då. För mat är gott och blir ett helvete om man ”ska” äta något ”bara” för att det är bra för blodsockret men smakar skräp.

Det tar tid men jag tror att om man hittar den balansen så kommer vardagen inte att kännas lika tung trots en kronisk sjukdom.

Resten av helgen kommer. Har massa roliga bilder att visa =)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

@saramoback

This error message is only visible to WordPress admins
Error: There is no connected account for the user saramoback.
Följ mig på Instagram