Diabetes, en synlig sjukdom?
Jag tror inte att någon har tittat på mig och tänkt “Ja, den där kvinnan är en diabetiker.” Även med dagens insulinpumpar och kontinuerliga glukosmonitorer (CGM) och huruvida någon har diabetes inte alltid synlig vid första anblicken. Vi kan kolla blodsockret under bordet på restauranger och ursäkta oss för att gå till badrummet för en injektion och ärligt talat, pumpar ser faktiskt lite ut som en mobiltelefon. Jag hade en kollega som trodde att jag sms:ade och bad mig sluta när jag egentligen bara klickade på min pump för att ge extra dos inslin.
Vad som är synligt är hur diabetes har påverkat min vardag och hur jag presenterar mig för personer. Det finns inbyggda egenskaper hos mig som förändrar vem jag är utåt på jobbet och i relationer med mina vänner och familjemedlemmar.
Mitt blodsocker påverkar mig utåt sett hela dagen mer eller mindre. Varje dag går jag igenm en rad humörsvängningar. T.ex. jag kan bli trött efter måltid om mitt blodoscker stiger lite mer än mitt målområde. Jag blir även trött om jag kanske tog en lite för hög dos insulin och måste nu fokusera på att få upp ett lågt blodsocker.
Jag tar hand om mig själv och min diabetes bra och kan därför minska dessa påfrestningar som påverkar mitt humör. Men ibland är det oundvikligt.
Jag anser att det är bättre och vara ärlig om sin sjukdom och berätta att jag har typ 1 diabetes. Det kommer kännas lättare för tålamodet och humöret om de runt om mig vet om att jag behöver någon extra minut för att dricka upp min coca cola för att blodsockret ska stiga och för att få några minuter för att andas och komma tillbaka som mig-själv igen.
Så, diabetes är en ganska så synlig sjukdom trots allt. Men för främlingar är jag kanske bara en helt vanlig ung kvinna, med blont hår, uppiffad och ser kanske ut som jag har en bra vardag. Men för de som lär känna mig vet jag att min diabetes inte kommer vara osynlig och det är jag mer än okej med!
Diabetes är en lömsk och krävande sjukdom , syns inte utåt så länge blodsocker ligger på en bra nivå. Har många tillfällen, såväl på arbetet som privat , råkat ut för knepigheter som missat ett flyg, tuppat av på ett möte jag höll i, spottat druvsocker och äppelbitar på mitt lilla barnbarn som snällt försökte mata mormor med socker så hon skulle bli normal igen. Ja listan är lång…
Tack och lov så finns det hjälpmedel nu som larmar vid lågt blodsocker och som jag fick för ett år sedan. Så visst går utvecklingen framåt, men det är ingen som knäckt koden till varför vissa drabbas av tex typ 1 och vissa inte..