14 augusti 2019 |  Diabetes

Diabetes and complications #DBW2019

2016. I didn’t know that my fear of getting a high blood sugar was going to change my future. I wasn’t eating enough, wasn’t happy and I could not see the problems…
This picture was taken a few hours later (than the above). So tired, didn’t had the energy at all.
2019 – Not afraid of eating not afraid of asking for help and excited for what life has to offer

Diabetes has a strong connection to horrible and severe complications. However, this must be seen in conjunction with the limited treatment options that existed previously and that the complications that we now see are the result of the treatment that was given many years ago. As the development has progressed strongly (treatment method, mental attitude, support, medication, awareness of risk factors, etc.), the risk of complications seems to be steadily decreasing.

Ever since I got diabetes, I have always had the attitude of a daily life with a life with diabetes that I have to manage my diabetes in the best possible way. Partly because I know I’m feeling better if I have a good blood sugar curve, and partly because I know that the risks of complications will then decrease.

I have received good support from both hospitals and family / friends and I believe that this is probably a reason of why I haven’t, after 18 years, received any ”classic” medical complications of my diabetes.

But one important complication that hasn’t always been noticed and that I want to address here is the risk of eating disorders as a result of diabetes. There has always been a ambition for me to keep a stable blood sugar curve and to manage everything in the ”right” way. Pressures from doctors, outsiders, colleagues, social media made me begin to see food in a different way after a few years, which led me, as a diabetic, to misunderstand that I shouldn’t eat carbohydrates, among other things. I started slowly but surely exercising more and eating less and less carbohydrates. Just to keep a more stable blood sugar curve. With these choices, together with other concerns, I felt worse. This meant that I was diagnosed with Anorexia Nervosa in 2017. Fortunately, this risk has been increasingly noticed.

Together with the help from my family, friends, diabetes doctors and CBT treatment, I was able to return to a healthy life again. But the road was long and tough and some days the ”non-healthy” thoughts are coming back.

With today’s difficulties in getting help with both a chronic illness such as diabetes and a mental illness, I know that finding the right help can be difficult. Being tied to a disease where food is a central part of life can cause big problems when food becomes a problem. Today, more and more problems with food are affecting people with diabetes. That may not be so strange when food is and are the focus of everyday life to successfully maintain a stable blood sugar. But I know that we are moving towards better methods for diabetics to get help on time. Hang in there, and don’t be afraid of talking about it.

Diabetes har en stark koppling till hemska och svåra komplikationer. Detta måste ändå ses tillsammans med de begränsade behandlingsmöjligheter som fanns tidigare och att de komplikationer som vi nu ser är resultatet av den behandling som gavs för många år sedan.  I takt med att utvecklingen gått starkt framåt (behandlingsmetod, mental inställning, support, mediciner, uppmärksammande av riskfaktorer etc) tycks komplikationsrisken stadigt minska.

Jag har sedan jag fick diabetes alltid haft inställningen till en vardag med ett liv med diabetes att jag måste sköta min diabetes på bästa möjliga sätt. Dels för att jag vet att jag mår bättre om jag har en bra blodsockerkurva, dels för att jag vet att riskerna för komplikationer då minskar.

Jag har fått bra stöd från både sjukhus och familj/vänner och det är förmodligen en del i varför jag idag inte, efter 18 år, har fått några ”klassiska” medicinska komplikationer av min diabetes.

Men en viktig komplikation som inte alltid har uppmärksammats och som jag vill ta upp här är risken för ätstörningar som ett resultat av diabetes. Det har alltid funnits ett driv i mig att hålla en stabil blodsockerkurva och att sköta allt på ”rätt” sätt. Påtryckningar från läkare, utomstående, kollegor, social media fick mig att börja se mat på ett annat sätt efter några år, vilket ledde till att jag som diabetiker missuppfattade att jag inte skulle äta bland annat kolhydrater. Jag började sakta men säkert träna mer och äta allt mindre kolhydrater. Bara för att hålla en mer stabil blodsockerkurva. I och med dessa val tillsammans med andra bekymmer mådde jag allt sämre. Detta innebar att jag 2017 fick diagnosen Anorexia Nervosa. Lyckligtvis har denna risk uppmärksammats allt mer.

Tillsammans med hjälp från min familj, vänner, diabetesläkare och kbt-behandling kunde jag hitta tillbaka till ett hälsosamt liv igen. Men vägen var lång och tuff och vissa dagar kommer de ”icke-friska” tankarna tillbaka. I och med svårigheter idag att få hjälp med en både en kronisk sjukdom som diabetes och en psykisk sjukdom vet jag om att det kan vara svårt att hitta rätt hjälp. Att vara bunden till en sjukdom där mat är en central del kan ställa till det när maten blir ett problem. Idag drabbas fler och fler av matproblematik för personer som har diabetes. Det i sig är kanske inte så konstigt när maten kan vara det största fokus i vardagen för att lyckas hålla ett stabilt blodsocker. Men jag vet att vi är på väg mot bättre metoder för att diabetiker ska få hjälp i tid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


I know we live in a not so normal life at the moment. As a t1d it can also be tough to learn new patterns about how the blood sugar is changing or makes weird directions. And yes, this new lifestyle has defintely affects my blood sugar more than I first thought. And so it may be. It has been two weeks (I know many of you have been in this longer) now with new routines and for me it has helped to write down for example my feelings, how the blood sugar behaves as well as my activity, food and so on. •

After being a t1 for almost 19 years I learn new things about myself and my diabetes. The important thing to remember is: DON’T forget to be KIND to yourself. Let it take time to get to know how you and your body behave and how emotions can affect your bg too! •

All we have is now. We can only live for the present and make the best of each and everyday and ofc - Trust YOURSELF and your body and that it will not be forever ❤️

In the beginning of February I was invited to be the key note speaker at the Diabulimia Helpline Conference in San Diego to talk about my journey and my recovery from an eating disorder. •

If I was making the same speech today I would also have been included the self compassion part more. Because I know lot of you are struggling with both diabetes, social distance , and mental health. And I know a lot of you will be being unfairly harsh on yourselves for how you are feeling, responding or managing during this strange time. •

You are the you, and you are doing an amazing job! This won’t be forever and I promise that you’ll survive! Just hang in there! I’ll be here for You 💙

Följ mig på Instagram