14 augusti 2019 |  Diabetes

Diabetes and complications #DBW2019

2016. I didn’t know that my fear of getting a high blood sugar was going to change my future. I wasn’t eating enough, wasn’t happy and I could not see the problems…
This picture was taken a few hours later (than the above). So tired, didn’t had the energy at all.
2019 – Not afraid of eating not afraid of asking for help and excited for what life has to offer

Diabetes has a strong connection to horrible and severe complications. However, this must be seen in conjunction with the limited treatment options that existed previously and that the complications that we now see are the result of the treatment that was given many years ago. As the development has progressed strongly (treatment method, mental attitude, support, medication, awareness of risk factors, etc.), the risk of complications seems to be steadily decreasing.

Ever since I got diabetes, I have always had the attitude of a daily life with a life with diabetes that I have to manage my diabetes in the best possible way. Partly because I know I’m feeling better if I have a good blood sugar curve, and partly because I know that the risks of complications will then decrease.

I have received good support from both hospitals and family / friends and I believe that this is probably a reason of why I haven’t, after 18 years, received any ”classic” medical complications of my diabetes.

But one important complication that hasn’t always been noticed and that I want to address here is the risk of eating disorders as a result of diabetes. There has always been a ambition for me to keep a stable blood sugar curve and to manage everything in the ”right” way. Pressures from doctors, outsiders, colleagues, social media made me begin to see food in a different way after a few years, which led me, as a diabetic, to misunderstand that I shouldn’t eat carbohydrates, among other things. I started slowly but surely exercising more and eating less and less carbohydrates. Just to keep a more stable blood sugar curve. With these choices, together with other concerns, I felt worse. This meant that I was diagnosed with Anorexia Nervosa in 2017. Fortunately, this risk has been increasingly noticed.

Together with the help from my family, friends, diabetes doctors and CBT treatment, I was able to return to a healthy life again. But the road was long and tough and some days the ”non-healthy” thoughts are coming back.

With today’s difficulties in getting help with both a chronic illness such as diabetes and a mental illness, I know that finding the right help can be difficult. Being tied to a disease where food is a central part of life can cause big problems when food becomes a problem. Today, more and more problems with food are affecting people with diabetes. That may not be so strange when food is and are the focus of everyday life to successfully maintain a stable blood sugar. But I know that we are moving towards better methods for diabetics to get help on time. Hang in there, and don’t be afraid of talking about it.

Diabetes har en stark koppling till hemska och svåra komplikationer. Detta måste ändå ses tillsammans med de begränsade behandlingsmöjligheter som fanns tidigare och att de komplikationer som vi nu ser är resultatet av den behandling som gavs för många år sedan.  I takt med att utvecklingen gått starkt framåt (behandlingsmetod, mental inställning, support, mediciner, uppmärksammande av riskfaktorer etc) tycks komplikationsrisken stadigt minska.

Jag har sedan jag fick diabetes alltid haft inställningen till en vardag med ett liv med diabetes att jag måste sköta min diabetes på bästa möjliga sätt. Dels för att jag vet att jag mår bättre om jag har en bra blodsockerkurva, dels för att jag vet att riskerna för komplikationer då minskar.

Jag har fått bra stöd från både sjukhus och familj/vänner och det är förmodligen en del i varför jag idag inte, efter 18 år, har fått några ”klassiska” medicinska komplikationer av min diabetes.

Men en viktig komplikation som inte alltid har uppmärksammats och som jag vill ta upp här är risken för ätstörningar som ett resultat av diabetes. Det har alltid funnits ett driv i mig att hålla en stabil blodsockerkurva och att sköta allt på ”rätt” sätt. Påtryckningar från läkare, utomstående, kollegor, social media fick mig att börja se mat på ett annat sätt efter några år, vilket ledde till att jag som diabetiker missuppfattade att jag inte skulle äta bland annat kolhydrater. Jag började sakta men säkert träna mer och äta allt mindre kolhydrater. Bara för att hålla en mer stabil blodsockerkurva. I och med dessa val tillsammans med andra bekymmer mådde jag allt sämre. Detta innebar att jag 2017 fick diagnosen Anorexia Nervosa. Lyckligtvis har denna risk uppmärksammats allt mer.

Tillsammans med hjälp från min familj, vänner, diabetesläkare och kbt-behandling kunde jag hitta tillbaka till ett hälsosamt liv igen. Men vägen var lång och tuff och vissa dagar kommer de ”icke-friska” tankarna tillbaka. I och med svårigheter idag att få hjälp med en både en kronisk sjukdom som diabetes och en psykisk sjukdom vet jag om att det kan vara svårt att hitta rätt hjälp. Att vara bunden till en sjukdom där mat är en central del kan ställa till det när maten blir ett problem. Idag drabbas fler och fler av matproblematik för personer som har diabetes. Det i sig är kanske inte så konstigt när maten kan vara det största fokus i vardagen för att lyckas hålla ett stabilt blodsocker. Men jag vet att vi är på väg mot bättre metoder för att diabetiker ska få hjälp i tid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Do I need to caption this picture? Okey, I think I do 🌸 I have had a really though week mentally. Hormonal. I guess?! From one second I’ve felt very happy, to feel that I haven’t had any self-confidence at all. Up and down. I have cried and I have laughed.

Atm, I feel so exhausted but very happy to be in this supportive community and that I get som much love from you and from my loved ones 💕 thank you!

Let’s talk. Diabetes and eating disorders ❤️And no, to have type 1 diabetes doesn’t mean you get an eating disorder or get an unhealthy relationship to food even if it might impact your view on food.

As a t1d myself and previously very ill in an eating disorder, it provokes me when I see some comments or “recommendations” like “skip all the carbs completely”

Diabetes is individual, of course!, (I can only speak for myself) but as a t1d you can eat everything regardless of walking before or after a meal and still keep a stable bg. It is ofc good with regular exercise, but it can’t be a requirement in connection with every food intake. Food is not supposed to be your enemy.

I’ve learned that food is important and necessary for us to be able to take decisions during a day and it should be a beautiful source of energy💕

Följ mig på Instagram