Diabetes äger, för vi får åka på läger
För exakt en vecka sen var jag i full gång med att ta mig ut till något som heter Ängskär, helt ovetandes om vad jag egentligen hade tackat ja till. Sagt att jag med självklarhet kunde hjälpa till på Diabetesmammorna’s läger som de har anordnat nu i 6 år tror jag. Helena som tillsammans med Lotta, driver lägrena och även själv har två barn med diabetes.
Ängskär ligger utanför Tierp och jag trodde jag körde fel ett antal gånger men, jag var helt rätt! Mitt ute i ingenstans i skogen, fast så fint vid vattnet!
Det räddades en hel del men diverse snacks. Och ja, barn med diabetes får äta chips också =)
Vi laddade upp med massa goodiebags till barnen (eller mer ungdomarna) som delades ut sista dagen innan vi sa hej då till varandra
Vi fick lyssna på en föreläsning som var helt otrolig! En ung kvinna som har diabetes typ 1 men som även drabbades av en rad olika sjukdomar såsom cancer. Vägen och mentaliteten för att få allt att kännas bra igen. Herregud! Vilken inspiration
Taggade barn!
Sista kvällen var det såklart DISCO! Alla dessa deltagare var så otroligt härliga och fina. Jag har nog aldrig kommit så här nära mina egna känslor. Fick flashback från när jag själv fick diagnosen diabetes typ 1 och kunde relatera till min egna sjukskrivning för drygt ett år sedan – hur de tänker och reflekterar över livet. De är genier allihop!
Varje kväll innan natten tog slut hade vi ledare en gemensam sammanslutning. Reflekterade över dagen som varit och hur strukturen skulle se ut nästa dag. Tankar och funderingar. Men även en massa choklad åts. Det är något med att tillsammans med ett gäng diabetiker se att alla lever som vanligt. Ingenting är omöjligt och det går att äta och göra det mesta fast man har en sjukdom där allt som görs varje dag påverkar blodsockret. Guldklimpar! Så glad att jag fick följa med.
Sista dagen kom solen fram och ingen blev nog gladare än jag 😉 Det blev vattenkrig bland annat!
Ytterligare en massa roliga lekar som jag har tagit med mig till Stockholm och introducerat mina vänner för! T.ex. denna. Samuraj heter den och som jag skrattade!
Här har vi en gruppbild på barnen samt ledarna. Utbytet mellan barn, vuxna, ledare och icke-diabetiker var så värdefullt. Det kändes som en stor familj under hela helgen och vi tog upp roliga samtalsämnen men även ämnen som är eller kan vara så otroligt känslosamma. Bland annat, alkohol, puberteten, vänner, partner, mat, träning mm. Men trots en hel del viktiga ämnen som kan kännas i själen vägdes upp av all kärlek som låg över Ängskär denna helg. Att ha en kronisk sjukdom kan vara tufft och kännas meningslöst. Men, det har fått oss att bli starka tillsammans och en gemenskap som är svår att hitta.
Jag är en helt ny person efter denna helg. Jag har sett sidor hos mig själv jag inte trodde jag fanns och jag är så fantastisk överglad att jag valde att tacka JA till en helg med en massa andra diabetiker. Det har inte alltid varit ett självklart val för min del. Men nu, jag kommer att komma tillbaka nästa år igen. Och jag hoppas att vi ses!
/Sara
