Dagen som försvann
Denna onsdag har minsann gått i ett svep. Det började med att jag försov mig (händer aldrig) och jag fick klä på mig i farten mot jobbet, sminket i ena handen och kalibrering av cgm i andra. Ja, ni hör ju. Som tur var hann jag in i det sista för att komma i tid till första mötet! Svettig? Ja!
Vid lunch hade jag träff med Casper som jag jobbar med (diabetes-relaterat) och han är äntligen i Stockholm (bor annars i Kina). Vi betade av några viktiga punkter och när vi skulle titta i kalendern visade det sig att jag hade en tid på Ersta, 1 timma senare!! Jag hade totalt glömt bort det och fick i all hast rusa till Ersta för att komma ca 30 sekunder innan utsatt tid. Här rinner svetten kan jag lova, haha!
Jag vet knappt vad jag hr gjort idag mer än att det är kväll igen och jag har nu satt ca 10 alarm i morgon bitti för att inte råka somna om och missa det som jag älskar mest, lugna morgnar. Tur att blodsockret har hållit en stadig nivå trots stress, adrenalin och en rörig hjärna som inte alls kunnat hänga med i dagens alla svängningar.
I morgon är det några saker som ska bockas av (borde göra det i kväll) för att sedan efter jobbet åka till Hötorget där Stig Mattsson har en föreläsning kring kolhydratsräkning och diabetes! Det ser jag fram emot. Jag måste på ett eller annat sätt, sätta mig in lite i kolhydrater och hur det räknas tillsammans med insulin nu när jag är redo att gå över till pump.
Nu – Te och serie i sängen!
/Sara
