22 juli 2015 |  Blogg

Besvikelse

Det är redan onsdag. Så läskigt att veckorna går så himla fort. Det är då det gäller att ta tillvara på det liv man lever och verkligen försöka njuta av det också.

Jag har alltid varit själv med min sjukdom. Gillar absolut inte när andra personer ska lägga sig i. Och att ”hänga” med andra som har diabetes får mig att bli stressad. Varför vet jag inte men jag har en inställning att jag alltid ska klara det själv. Det bir bäst så.

Jag har läst på olika forum att andra människor skylla väldigt lätt på sin diabetes. Trött, ont i huvudet, olika jobbsituationer etc. Det har jag mycket svårt för. Jag skulle aldrig lägga skulden på att jag har en sjukdom. Den ska absolut (läs: aldrig) få ta över mitt liv eller hur jag ska må.

Jag har skrivit om det förut när jag en dag kom på att jag skulle bli flygvärdinna. Lite livsångest sisådär. När jag kom till utbildningen fick jag åka hem igen. En person med diabetes har ingen möjlighet att utbilda sig till flygvärdinna. Jag trodde mitt liv skulle gå i kras. Nu när jag väl kommit på vad jag skulle kunna tänka mig att jobba som så var det min helvetes sjukdom som hindrade mig.

Efter några timmar av tårar och besvikelse insåg jag att det inte kommer bli bättre eller lättare att deppa ihop över den här situationen.  Från den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer skuldbelägga min sjukdom eller ha den som ett argument för att ”gå tidigare från jobbet” eller att ”nej, jag kan inte följa med för jag måste hem och äta” t.ex.

Det är bullshit. Allt handlar om inställning. Planering.

Jag ser min diabetes som en del av mitt öde. Jag lever mycket mer hälsosamt. Tränar och äter bra. Jag tar hand om min kropp. Jag gör allt för att minska riskerna för komplikationer. Men det betyder inte att det hindrar mig från att leva ett fullt normalt liv. Precis som alla andra.

Jag trro att det är lätt att hamna i en ond cirkel. Tips nr 1. Se diabetes som en gåva. Nr 2. Acceptera sjukdomen. Nr 3. Gör det bästa av situationen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@saramoback

A few hours in Copenhagen and I guess this is the first time (in my 22 years as a t1) I’ve got it all! Sugar, enough insulin, cannulas, and well - myself put together 💙✌🏻 ...

Have had many conversations this week about diabetes and eating disorders. It’s, as you know, very common. It is also frightening how little we know, how can we avoid more people being affected, improvements in healthcare and what or how should we reduce the pressure and stress around food for people with diabetes?

What I do know is that I need to be around people who don’t have diabetes, eat food, enjoy life, - has helped me. Because that’s how life should be, even if I live with an illness that requires round-the-clock care 🫶🏻
...

When I was diagnosed with t1d (I was 13 years old) it was a huge shock (no shit..). I didn’t know how to react and I barely knew anything about diabetes as a condition. It’s a lot to take in!
What helped me to come to terms with it, reassured me that it wasn’t the end of the world, was the help I’ve got and still got from my closest (family and friends).

You can live a normal, healthy life, do anything you want to. Behind it all - you just need to keep an eye on your diabetes ❤️

#diabetes #t1d #t1dlookslikeme #type1diabetes #dexcomwarrior #diabetic
...

Följ mig på Instagram