Att vara transparent
Jag tycker det är svårt att vara öppen. Eller, jag vill tro att jag är så pass öppen om mig själv till er att ni vet att jag inte varje dag fluffar omkring på rosa moln.
Livet går upp och ner och anledningen till att jag besökte en psykolog var för att jag började stört-gråta när jag hade ett digitalt möte med en läkare angående min celiaki. Det blev den där gråa måndagen för mycket för mig. Efter kanske 20 minuter fick hon mig att le och skratta igen (hon var grym!) och jag sa att jag tyckte hon var så fantastisk som pratade om allt annat än min glutenintolerans. Innan vi la på, ställde hon frågan om jag ville prata med någon.
Detta besök hos min psykolog är inte relaterat till min diabetes denna gång. Sist jag var hos henne var 2018. Jag hade precis fått pump och jag tyckte livet var ett svart hål. Kort därefter bytte jag tillbaka till pennor igen och jag kände mig glad.
Detta år har varit tufft. Det känns som jag har varit stammis på sjukhuset, på vårdcentralen osv. Det har varit en jäkla massa besök hit och dit. På allt detta har jag bytt från ett jobb jag inte trivdes med, tampats med relationer – både inom familj och vänner, kollegor, märkliga dejter osv.
Jag känner mig vilsen. Och det gör jag ibland. Bara att denna gång tror jag att jag behöver någon utomstående som jag kan prata med och om hur jag känner. För det är inte alltid så lätt att sätta ord på allt.
Summering av detta är att alla delar i livet måste fungera. Inte bara diabetesen. Är det någon del som skaver så kan de ”andra delarna” följa efter och det kan kännas mer tufft än vad det behöver göra.
Jag vill ändå poängtera att jag mår bra, jag är glad men att jag behöver en lite push i rätt riktning. Jag ser det inte som något konstigt att prata med någon utomstående. Det känns faktiskt ganska så bra att bara ösa på en stund för att lätta på hjärtat.
Så, med detta vill jag säga att livet är ibland i obalans. Och så får det vara. Det kommer komma stunder när det känns skit och sen kommer det perioder när allt flyter på otroligt bra.
Herregud, rörigt inlägg kanske men jag vill att ni ska känna att det är okej och ”normalt” att känna sig svag ibland. Det är mänskligt <3
