23 juli 2019 |  Diabetes

Ångest och återhämtning

I några dagar nu har jag haft så ont i magen. Igår var nog värsta dagen på länge. Jag vet om att jag får mens om någon dag eller två vilket kan vara orsaken. Sen vet jag om att jag har en njursjukdom där mina njurar är förmodligen en aning större än normalt vilket bidrar till en ”svullen” mage. Igår när jag skulle packa hittade jag en påse med somriga kläder och testade igenom allt. Jag slängde alla kläder. Inget passade och min mage såg ut som jag var gravid i v 36. Med tanke på mitt förflutna att inga kläder passar var otroligt tungt. Det var en känsla som jag inte visste hur jag skulle hantera. Ville bara lägga mig ner under täcket.

Jag vet att min kropp har förändrats till det positiva och jag vet att jag mår 100 gånger bättre än för bara ett år sedan men så kommer det en stund där jag inte känner igen mig själv. Jag känner mig otillräcklig.

Nu vet jag och är medveten om att dessa känslor kommer och går och att de oftast inte är längre än någon dag. Tog en promenad på kvällen med min brorsa, jag pratade om det, grät och det var som en sten som släppte från hjärtat och mitt psyke. Att få en kram, veta att jag är tillräcklig och att jag är älskad var det som behövdes.

Idag vaknade jag på strålande humör och efter en dusch känner jag mig så redo att möta Ibiza och mig själv i bikini! Hoppas bara inte att mensen är tidig 😉

Nåväl, jag åker med pappa vid 12 mot Arlanda och behöver alla tips och rekommendationer som ni har! Restauranger, beach clubs, stränder, ställen att besöka osv! Hit me!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@saramoback

A few hours in Copenhagen and I guess this is the first time (in my 22 years as a t1) I’ve got it all! Sugar, enough insulin, cannulas, and well - myself put together 💙✌🏻 ...

Have had many conversations this week about diabetes and eating disorders. It’s, as you know, very common. It is also frightening how little we know, how can we avoid more people being affected, improvements in healthcare and what or how should we reduce the pressure and stress around food for people with diabetes?

What I do know is that I need to be around people who don’t have diabetes, eat food, enjoy life, - has helped me. Because that’s how life should be, even if I live with an illness that requires round-the-clock care 🫶🏻
...

When I was diagnosed with t1d (I was 13 years old) it was a huge shock (no shit..). I didn’t know how to react and I barely knew anything about diabetes as a condition. It’s a lot to take in!
What helped me to come to terms with it, reassured me that it wasn’t the end of the world, was the help I’ve got and still got from my closest (family and friends).

You can live a normal, healthy life, do anything you want to. Behind it all - you just need to keep an eye on your diabetes ❤️

#diabetes #t1d #t1dlookslikeme #type1diabetes #dexcomwarrior #diabetic
...

Följ mig på Instagram