5 km
Jag kan nu checka av mitt allra första 5 km lopp. Det kan kanske låta konstigt men att tävla i sport har aldrig lockat mig. Varken innan jag fick diabetes och inte efter. Jag får någon form av skräck känsla och en känsla av att jag inte skulle tycka att det är kul. Jag tränar och utför gärna aktiviteter utanför tävling.
Men, när mina kollegor behövde en extra löpare till sitt lag, stafett, blev jag anmäld i hemlighet, haha! Så, mitt lag bestod av 5 personer där alla har någon form av tävling i kroppen. Jag menar, min kollega sprang Vasan i lördags! 9 mil! Ja, ni kan ju tänka er.
Mitt mål nu var att försöka komma runt till att börja med. Att efter en ätstörning inte känna någon form av prestation eller tryck för bröstet.
Hur gick det då? Jag kände en enorm styrka och kom i mål på 22.04 minuter. Hur galet är inte det? Jag vet att jag aldrig har klockat min tid men det här trodde jag aldrig. Vårt lag var så bra och vi hade en så fantastisk team känsla!
Blodsockret då? Började på 8.8 mmol/L och efteråt låg det på 11. Det var en bra nivå att springa på!
Vi rundade av med gemensam middag vid vårt ICA tält och bara njöt av att det hade gått så bra för vårt lag.
Att börja träna efter en ätstörning vet jag kan vara farligt och jag tror att man själv anser att det går att hantera. Men nu gäller det att skapa nya rutiner och vanor. Det kan vara svårt. Men jag är otroligt stolt över min insats och jag vet att jag är mer frisk än vad jag någonsin varit. Det är en framtid där jag måste fortsätta kämpa med att chilla och nu vet jag vad jag ska kämpa för. Att kunna träna regelbundet igen. För det är så härligt!
