Magnetröntgen
Idag hade jag tid för magnetröntgen. Som instruktionerna löd skulle man vara fastande 4 timmar innan vilket gjorde att både frukost samt mitt älskade kaffe fick utebli. När det blir restriktioner att inte få äta tycker jag alltid att det är och kan vara ”jobbigt” blodsockermässigt. Tänk om jag blir låg osv. Ni diabetiker fattar!
När jag var på väg mot Huddinge var jag så hungrig och blev glad över ett lågt blodsocker, jag tog två druvsocker och de smakade helt gudomligt bra haha
Första gången jag var på Huddinge – Karolinska letade jag efter rätt mottagning i 45 min. Denna gång var jag förberedd och ute i god tid. Vilket var jäkligt bra! Jag snurrade omkring i 30 minuter och svor på vägen mot någon annan hiss i någon annan byggnad.. Ja, tänk er detta och så en hunger och kaffesug.
Med tårar i halsen (säger man halsen? skit samma, två sekunder från att börja tjuta) hittade jag två snubbar som satt och fikade och de fick hjälpa mig att hitta rätt. Alltså, de fick följa med mig och guida mig till rätt avdelning. Så glad blev jag! Även om jag kanske mutade de lite 😉
Av med kläderna (och mascara! Det fick man tydligen inte ha påsmetat) och på med en snygg vit rock!
och såklart, av med sensorn. Fasiken tänkte jag, jag som precis bytte till en ny i morse.
Det hela gick väldigt bra även om det var en aning cellskräck i det där lilla hålet jag fick åka in i. Fick mysig radio på vilket var tur.
Efter kalaset inne i maskinen bad jag min läkare (hon var hur gullig som helst) om en tjänst. -Kan inte du ta en bild på mig?
Jag har inga hämningar alls tror jag längre. Undrar om det är åldern?
Då jag inte hade någon aning om hur blodsockret låg till kunde jag inte äta den frukost jag hade med mig utan gladde mig åt och firade att allt var över med en otroligt god kaffe! Fy tusan vad gott det var. Solen sken och jag kände mig så jävla bra.
Nu har jag landat hemma i jobb igen och såklart, jag har ätit och satt på en ny sensor! Jag har svårt att relatera till de personer som gör någon form av fasta. Jag hade aldrig klarat av det, haha! Tur att vi alla är olika 😉
Nu väntar jag spänt på hur mina njurar ser ut. Hoppas att det ligger stabilt och inte sämre än vad vi alla trott. För om det är ”sämre” kommer jag börja (kanske) en behandling som jag inte riktigt känner för. Men det tar jag beslut om när jag får tillbaka provsvaren! Och uppdaterar er med såklart 🙂
