Att sluta skämmas över sin diabetes
Igår hände något som jag aldrig varit med om förut. Livet men pump är otroligt skönt måste jag säga och jag erkänner att bytet från insulin-pennor till pump var kämpig. Jag hade en tuff start och jag hade svårt att faktiskt lita på pumpens styrkor. Nu har jag lärt mig och anser att pumpen har fått mig att kunna släppa ”kontrollen” över min diabetes. Det underlättar så att säga.
Men, med nya apparater kommer några nya rutiner. Så som att byta batteriet i pumpen. Det larmade först när jag var på jobbet ”att jag skulle behöva byta”. Tänkte inte mer på det utan planen var att byta batteri när jag kom hem på kvällen. Men allt gick i rasande fart och jag beslutade mig för att testa Yoga. Ja, ni hör ju. Ska jag bli en yogi?
Precis innan start pep det till om att det var 30 minuter kvar. Satan. Fick lite små panik och gick ut till receptionen och frågade om de hade ett batteri till mig. Till min pump. Och jo, de hade de! YAY!. Fick frågan om till vad, svarade till min pump osv. Tjejen i kassan blev så intresserad och ville absolut höra mer.
Tanken hos mig innan jag frågade om batteri var att valet jag hade var att 1. skita i yogan och gå hem för att byta och ta en lugn kväll eller 2. skita i att pumpen skulle lägga av. För jag klarar mig ju ett litet tag utan pump samt att jag hade nog energi till att fixa ett ”högt” blodsocker” sen. Men jag ville verkligen testa på yogan och tänkte att det finns en chans att ett gym faktiskt har battierier.
Till den här utdragna historien hör till att jag vet att det är många som skäms över sin diabetes. Man är inte riktigt som alla andra och vill inte framstå som en ”sjuk” person. Dn feedback jag har fått för att jag har pratat spontant om min sjukdom och min diabetes har alltid varit positiv. Har inte alls märkt av några konstiga blickar eller dylikt.
Så, ni har inget att skämmas för!
/SM
