Blandade känslor
Igår hade jag en podd-inspelning som jag ganska så spontant tackade ja till. Det gjorde jag rätt i, för det kan ha varit de absolut roligaste 45 minutrarna på länge! Och såklart att jag fick känna att min engelska inte har blåst iväg trots att jag inte rest på så otroligt länge!
Under samtalet fick jag frågan, som oftast kommer, om vad som är min drivkraft till det jag gör. Det enkla svaret är för att jag har en så bra kommunikation med de som följer mig och jag vet, eller hoppas, att om jag hjälper någon att se sitt egna värde så kommer jag fortsätta.
Men de senaste veckorna har jag märkt att de bilder som postas inte får lika bra med engagemang vilket jag tycker suger. Det är på ett sätt ett tecken att ”ni” inte gillar det som kommer upp. Det är tråkigt, då jag försöker dela med mig av mitt liv och vardag med diverse sjukdomar, mående och måltider som äts och lagas. För, generellt så behövs det engagemang om det är så att jag faktiskt ska fortsätta.
Och det vill jag ju för detta är något som jag verkligen ÄLSKAR!
En annan sak är att jag har börjat äta medicin för dels min ångest men även för min sömn och jag tror kanske att det börjar lätta lite på sig. Även om det inte är en livslång behandling så känns det faktiskt ganska så skönt i detta nu.
I eftermiddag, efter jobbet, ska jag möta upp min tjejkompis jag lärde känna precis innan min flytt till Stockholm (2008) på fika. Hon är gravid och jag vill höra allt! Jag är så glad för henne och jag vet att detta är precis det hon vill! Ska bli så mysigt!
