När det rinner över
Jag har känt mig nere denna vecka. Har försökt luska vad det kan vara eller varför. En del är att jag känt att mitt insulin inte tagit. Har sprutat in otaligt många enheter utan att blodsockret ens rört på sig. Desperat känsla. Fick nog och bytte ampull i pennan. Det blev bättre. Tack! En annan del är att jag inte känner mig tillräcklig. Eller fel ord. Jag känner att det jag gör på social media inte får tillräckligt med feedback. Som att jag står där naken och ingen reagerar. Desperat känsla. Vad gör jag för fel?
Sen. Det kom ett brev för någon vecka sen. I det låg det en kallelse till gynekolog. De hade upptäck HPV virus vilket innebär att jag ska göra en kontroll. Varför händer allt mig? Vad gör jag för fel? Har jag inte varit med om tillräckligt mycket? Ska jag gå på fler kontroller, lämna ännu mer blodprov och för att inte prata om logistiken som behövs planeras inför varenda kontroll. Jag orkar inte. Jag sover dåligt. Funderar om jag ska be om starkare hjälpmedel. Panik känslan.
Så, igår rann det över. Bägaren var så fylld av många tankar. Frågade om vi skulle ta en promenad med mitt sällskap hade andra planer vilket jag tyckte var skönt. Slippa älta om allt. Tog en promenad själv vid vattnet. Funderade och blev omgående av två pensionärer. Skönt. Det var som att allt släppte. Som att allt var okej.
På vägen hem när jag skulle handla såg jag Marabous nyhet. Pistage-choklad. Så god. Köp den! Tog en lång dusch, smorde in mig, la ansiktsmask och hällde upp ett glas rödvin. Precis vad jag behövde. Mådde så bra. Pratade med pappa en stund. Fint att prata med honom. Berättade att jag hade under dagen städat rent i avloppet. Prata om allt och inget.
Idag mår jag bättre. Sov helt okej i natt vilket gör susen för humöret.
Idag är det fredag. Ska förmodligen gå på dejt ikväll. Jag ska dricka vin och äta på Chou Chou i morgon med Jennifer och laga torsk med champagnesås tänker jag på söndag. Ingen stress, bara göra saker jag älskar.
