Kolhydrater och en orolig själ
Igår. Jag vaknade med en lite orolig känsla i kroppen. Jag hade bokat in en lunch med min helt fantastisk vän som jag inte har haft så mycket kontakt med senaste tiden. Ni vet när man har glidit isär lite för mycket än vad som egentligen var tanken. Vi skulle prata ut. Jag var orolig.
Då jag fortfarande vill ha kvar henne i mitt liv visste jag inte hur jag skulle göra/säga.
Jag har känt henne sedan jag flyttade till stockholm första gången 2008 och hon har varit med och stöttat mig i alla flyttar, sjukskrivningar, break ups, ja you name it! ALLT.
Vi strosade omkring på söder, pratade, skrattade och allt kändes som vanligt. Lunchen intogs på ett random ställe vid Nytorget. Mexikanskt och svin-gott. De hade enbart två rätter på menyn men den bowl av mexikansk blandning var så himla god!
Hur gick det då?
SKIT BRA! Nej men vi pratade ut och ditten och datten och vi bestämde oss för att vi båda ska bli bättre på att höra av sig. Jag gick hem som på moln av lycka!
Kvällen rundades av med bad och lite rosé! Underbart dag.
Nu sitter jag här, det är fredag med en så jäkla god macka. Knäcke, kokt potatis, rödlök, stenbitsrom och dill. Kolhydrat på kolhydrat. Gott. Själen mår bra, jag mår bra!
