Höggradiga cellförändringar
Jag hade en bra dag igår. Mina ögon såg utmärkta ut efter ögonbottenfotograferingen, fick sjukt mycket jobb gjort, regnet försvann och det kändes väldigt bra i kropp och själ. Var och handlade mat, tvättade rent (nybäddat är väl ändå så underbart! Eller hur?), tills jag öppnade brevet som hade avsändare Karolinska Sjukhus.
Visste direkt vad som skulle stå. Det kändes som att hjärtat hoppade över ett slag. Öppnade, läste och såg ”proverna visade höggradiga cellförändringar och positiv för HPV”.
Fan.
Luften gick ur mig totalt och visste inte vad jag skulle göra. Vad gör man? Gråter? Skrattar? Ringer någon?
Att leva som singel är inget jag vill. Det är just dessa stunder det skulle kännas skönt att få ha en person nära som ger en varm kram och säger att allt kommer lösa sig.
Vad gjorde jag? Ringde till Tele2 för att fixa min tv-hub som vägrar fungera.
Det gick någon timma, tog en dusch och började städa. Sen ringde pappa. Sekunden innan hade jag skickat en bild på brevet jag fick. Då kom tårarna. Det sprutade och jag grät.
Något som jag verkligen vill få sagt är att jag inte är orolig för kommande operation eller att det är cellförändringar. För jag vet att väldigt många drabbas men att väldigt många blir bra! Det som tynger mig är att det känns som att det alltid kommer något nytt, nya läkarbesök och fler operationer. Jag har inte tid med detta. Jag sa på min story igår att jag får en känsla av att min kropp jobbar emot mig. Jag vill inte ha fler läkare, jag vill inte ha fler diagnoser och jag vill verkligen bara få en tid där allt är lugnt.
Jag kommer komma tillbaka med energi, det vet jag. Men just nu känns allt lite segt.
