Spontanitet
Kan vi prata lite om det härliga i att vara spontan. Jag har sedan (höll på att skriva födseln först haha) men långt tillbaka varit en väldigt naiv och spontan person. Tackar aldrig nej (kanske mer nu på äldre dar’) och ser oftast inte några problem med att jag också har diabetes. Tänker att ”det kommer lösa sig”. För jag vet om att jag alltid har huvudet med mig och vet att jag inte skulle kunna tacka ja till något som skulle resultera i att jag utsätter mig för någon form av fara.
I lördags hade jag en väldigt mysig dag. Det hela började med en promenad vid 11-tiden. Tog det lugnt, gick i butiker (på avstånd såklart!), provsmakade ost, gick förbi min älskade butik som har kanariefåglar i bur där inne, gick spontant på en vinprovning osv. Dagen gick fort och ingenting var planerat. Allt skedde där och då.
Väl hemma vid 16.30-tiden kom det där berömda suget, eller mer hungern. Hade ätit dåligt fast med massa smått och gott mellan varven (för det är ju jultider) och postade denna bild med pepparkaka ädelost. För, trots att jag har typ 1 diabetes är det inget som säger att jag inte kan vara spontan eller äta lite smått och gott under dagen, en spontan vinprovning och en förrätt. Alltså inget under dagen ”hängde ihop” eller hade någon så kallad rutin.
Hemma blev det lite pepparkakor med ädelost på och så fortsatte kvällen. Åt bara det jag gillar och verkligen njöt. Inget problem med blodsockret och inget som svajade relaterat till min diabetes.
För mig är det viktigt att kunna vara spontan och inte ha några egentliga planer. Att ta det lite som det kommer. Njuta av livet, fan så klyschigt det låter. Men jag tror ni hänger med.
Hur ser ni på det. Att vara spontan?
