När livet kommer ikapp
Igår efter jobbet, på väg till en aw, ringer min bästa bästa kompis. Det var akut och när sådana saker händer släpper jag allt. Det blir som att allt som man tror är viktigt, inte alls betyder något. Jag spenderade kvällen på SÖS hos min vän och var där tills jag inte fick vara kvar längre.
Åkte hem och kände mig helt tom. Trots att det inte var livshotande är det ändå något som jag reflekterade över sen när jag kom hem. Bäddade ner mig, skrev ner mina tankar och funderingar och lyckades somna hyfsat tidigt.
Idag skiner solen och jag känner mig fortfarande lite off. Frukost och en promenad i solen kändes inte alla lika njutfyllt som det brukar. Frukosten smakade ingenting och kaffet blev bara något att skölja ner frukosten med.
Jösses.
Idag har tid hos optikern som jag har dragit ut på. Livet fortsätter. I eftermiddag ska jag på konsert (Janine Jansen) och jag hoppas att jag kan slappna av där och då.
Var rädd om era nära och kära!
/SM
