När livet blir skört
jag har varit på stan i princip hela dagen. Jag gör det bäst själv för jag vet att jag har otroligt nära till att ”tappa” det, humöret alltså och då är det bäst att gå själv.
När jag stod mitt på Drottninggatan ringde min bästa vän. Hennes mamma hade precis fått stroke. Vi pratade länge och alla mina tankar går till henne (min vän samt mamman). Håller alla tummar för att det kommer sluta väl (SÅKLART). Men fan vad livet är skört. Det kan vända på en sekund. När jag fortsatte shoppingen kunde jag inte släppa hur usel jag är (kan bli bättre) på att visa min kärlek till de som jag har nära. Det är så enkelt att visa, med en gest. Behöver inte ens kosta ngt.
Sista stoppet var ett kämpigt sådant. Underkläder. Alltså hur segt att testa i butik? Samtidigt som man är vrålhungrig och blodsockret nära att bli alldeles för lågt. Jisses. Undra vad den ursnälla tjejen som skulle hjälpa mig egentligen tyckte haha. Nåväl. Det blev en dyr visit men jag är glad och känner att jag är värd lite snygga underkläder!
Nu ikväll har jag försökt packa då vi åker till Vemdalen i morgon. Som jag längtar att ”checka” ut några dagar. Det som är läskigt är att det var så länge sen jag ens packade en resväska och jag känner att jag inte vet eller att jag har glömt bort hur man packar? Vad fasiken tar jag med mig?
Det viktigaste är med, insulinet, haha resten får lösa sig! Nu sitter jag med en ansiktsmask och ett glas vin. Jag njuter.
