27 januari 2022 |  Diabetes

När ensamheten blir påtaglig

Igår efter jobbet checkade jag in på fantastiska Miss Clara.

Jag hade packat resväskan som att jag verkligen skulle spendera flera veckor där men till mitt försvar hade jag med mig massa outfits då Clara skulle komma och fota! haha

Clara som är ”min” fotograf är helt UNDERBAR! Tiden går så fort och hon får mig att må så bra. En person som jag kommit nära och som jag kan säga precis vad som helst till utan att hon ska döma mig.

Det blev mycket naket och jag vet inte hur många gånger jag bytt om framför Clara haha men hon är en av de få person som sett mina pattar mer än någon annan tror jag (förutom mitt 6 års långa förhållande dårå), men ni fattar!

När Clara sen åkte, fick jag tid för mig själv. Det kändes bra till en början. Blev rekommenderad Giro’s glutenfria Napolitanska pizza!!! Gick DIREKT och beställde en med sardeller på som jag älskar. Var spänd då jag nog aldrig testa Napolitansk, ni vet pizza med ”tjock” kant.

Pizzan toppar alla mina listor. Det var den godaste jag ätit på länge! Ni måste testa! De kan tyvärr inte lova att den är helt fri från gluten men om ni känner mig så drar jag gränsen precis där. Alltså, jag får lov att äta om det kan finnas ”spår” av gluten. Ni gör som ni gör och det ni mår bäst av helt enkelt, men nu vet ni min gräns som glutenintolerant =)

Dock blev inte kvällen som jag hade tänkt. Jag kände mig ensam, ofrivilligt. Jag gick i tankarna att bara ta det lugnt, tillägna hela kvällen i fokus för just mig. Men det blev allt svårare. Satte på tv:n, satte upp håret i min berömda ”sovknut” och försökte verkligen.

Till slut gick det inte.

Jag packade ihop och åkte hem. Kände mig misslyckad och det kanske beror på att jag i måndags fick dissen för att jag har en obotlig sjukdom. Hatar det ordet. Att jag har en kronisk sjukdom. Det kom tillbaka, den där känslan jag inte känt på länge. Något som jag kan tycka är svårt att hantera. Ensamheten.

Fan.

Jag sov dåligt i natt trots att jag åkte hem. Men jag känner mig mindre ensam hemma. Som att jag är i säkerhet.

Detta är inget onormalt eller ”fel”. Det vet jag om. Jag är glad att jag är vuxen och kan ta beslut själv utan att det ska påverka min omgivning. Trots en så jävla kul kväll med fotografering och skratt, en tuff kväll ensam så mår jag bra idag. Känner mig mer stark idag.

Tack för det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@saramoback

Följ mig på Instagram