22 maj 2020 |  Blogg

Minnen

Tidigt i morse gick min farmor bort. Hon var gammal. 98 år tror jag (bra gener hoppas jag på). Jag har bara fina minnen av min farmor. Hon har alltid gett så mycket kärlek, mat i mängder i olika typer av kastruller och karotter. Bara för att man som gäst skulle kunna göra val. Hon ville att alla skulle bli mätta och glada. Kaffe i små kaffekoppar och som barn fick man välja bland olika saftsorter eller läsk om det var helg.

Jag minns när jag fick min diabetesdiagnos samt celiaki. Hon bakade extremt goda kanelbullar enbart för mig. Jag har aldrig lyckats med samma. Mina blir torra och oätbara.

Något som jag kommer ta med mig den dag jag själv skaffar familj är att aldrig tvinga någon till något. Jag har samma uppväxt och blev aldrig itvingad något jag inte ville göra eller äta.

Det är konstiga tider just nu. Och det känns märkligt att prata om begravning. Jag tänker på hur skört livet är med eller utan diabetes eller andra åkommor. Jag träffade Kim igår. Hon kommer åka tillbaka till Australien precis innan midsommar för att träffa sin familj. Det är fint. Hon kommer tillbaka till Sverige senare.

Jag har också under veckan ätit enkel mat. Men så gott! För mat är en så stor del av livet. Det behöver inte vara svårare än så. Mozzarella, tomater, pesto, basilika, salt och peppar. Det är gott jag lovar.

Jag jobbar idag. Men ska i helgen åka hem till min familj. Jag hoppas på skratt, kanske lite tårar och en lugn helg!

Ta hand om er!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@saramoback

This error message is only visible to WordPress admins
Error: There is no connected account for the user saramoback.
Följ mig på Instagram