Med ett leende på läpparna
Jag är tillbaka i Stockholm efter ett par helt fantastiska dagar hemma i Norrköping. Jag är faktiskt här enbart för att rädda mina stackars blommor, packa om och träffa lite vänner. För på torsdag kväll/eftermiddag åker jag tillbaka och då ska jag ut i skärgården, lördag är planerad fest i ”norrpan” och sedan nästa vecka drar vi till Ibiza! Hur fett. Hur det ser ut logistisk sätt är fortfarande oklart men jag är mer än redo för sol, god mat och att njuta.
Något som slog mig var när jag gick i skogen för någon dag sedan hur jag får livet att gå ihop med diabetes, vänner, livet, familj etc med ett ganska så stabilt blodsocker. Vad gör jag? Det finns inget, eller jag har inget konkret svar på just den frågan. Det jag vet är att jag alltid försöker se på livet från den ljusa sidan och jag tror det hjälper mig väldigt mycket. För, trots om jag har haft en ”sämre” natt, vet jag att jag måste fokusera på positiva saker för att dagen ska bli så bra som möjligt. Går jag vilse i skogen, som jag gjorde, kan jag inte sätta mig ner och gråta – utan upp med humöret för det kommer alltid lösa sig. Vilket det gjorde. En trevlig dam hjälpte mig ut från skogen och jag hittade rätt till slut. Med ett leende kommer man väldigt långt, även med en kronisk sjukdom.
Idag vaknade jag efter en bra natt, om vi tittar på blodsockret, och ja, ibland är det bra och ibland lite sämre. Men trots det har jag varit trött och seg. För så är livet. Nu har jag precis ätit tacos och ska snart träffa min brorsa som jag saknat så mycket!
