Livets torsdag
Ni som följer mig vet att jag gick på konsert igår. För det första, kan jag knappt minnas senast jag ens var på konsert? Och för det andra måste jag medge att det kändes så himla skönt att äntligen få träffa massa människor, mingla, stå i baren och bumpa in i någon random person för att det är lite för trångt. Är jag galen?
Jag blev bjuden av Jenny från Sleeq (ni vet de som distribuerar kolhydratssnål cider till Systembolaget) som jag lärt känna via en herrans massa mejlkonversationer och hon hade två biljetter till över för en konsert på Södra Teatern. Jag tackade vänligen ja utan att ens veta vad jag tackat ja till. Typiskt mig. Bjöd med brorsan då jag vet att han gillar dessa typer av ”ståhej”.
Vi kom dit vid 19-tiden, tog ett varsitt glas och undrade vem som skulle stå på scen. Hör mig själv säga ”det är någon som heter Kristoffer typ”. Ja ni hör ju.
Jag var nog till en början mer exalterad över att få komma ut i vimlet och göra något som var länge sen jag gjorde. Men. När Kristofer Greczula intog scenen med Lejonkungen ”låten” började jag nästan gråta. Resterande timmar jublades det, klappade händer som aldrig förr, sjöng med i de låtar han gjort covers på och jag hade ett stort leende på läpparna från början till slut.
Fy fan vilken kille. Är kär. Jo, eller nja, fan. Vi kan gärna gifta oss idag typ. Så känner jag. Lyssna.
Idag är det fredag och jag har huvudvärk. Kan bero på vinet från gårdagen eller för att jag druckit dåligt med vatten. Jag röstar för det sistnämnda.
Det är full rulle på jobbet och jag är så glad att det snart är helg. Ska försöka sova ut, byta en lampa i taket som slutat lysa och äta på Brödernas. Jag är nu ”VIP” gäst där och får rabatt. Pommes frites tackar jag ju inte nej till. Inte deras Beyond burger (glutenfritt bröd såklart) heller.
