Julbord, julångest?
Jag har precis landat hemma efter en lång, intensiv men så himla bra dag/kväll. Vi hade hela eftermiddagen en ”team-möte” på Elite Hotel Carolina Tower där året sammanfattades och vad som ligger i ”pipen” för nästa år. Mycket intressant och kul att få en sammanfattning hur vi ligger till samt exalterande att få veta mer om hur planeringen ser ut i framtiden!
Dagen rundades av med julbord som var inspirerat från havet och det kan vara ett av de bästa julbord jag faktiskt har ätit. Mycket godsaker och det var svårt att välja bland alla gånger jag gick fram till bufféen som var framplockad.
Till något som tillhör just den delen, julbord och mat. Vi är inne i en period där det är mycket fester, mat, dryck osv vilket jag tror är en period där många har mer eller mindre ”ångest”. Jag själv har väldigt starka minnen från just denna period på året. Hur ska jag lösa mat-biten utan att få en extrem ångest. Det är läskigt att tänka tillbaka på.
För två år sedan tränade jag stenhårt, gick långa promenader och drog ner på all typ av mat för att i tro, tro att det skulle minska mat-ångesten. Det är helt galet. Tänk att mat kan göra en nästan sjuk i huvudet. Mat som är så underbart!
Jag tänkte på just detta nu under kvällen och ibland vet jag inte om jag tar beslut utifrån min diabetes, blodsockret, eller om det är hjärnspöken. Det är just detta som jag idag kan tycka är svårt att faktiskt förhålla mig till Utöver detta har jag en hemsk pms (läs; uppsvullen mage och extrem smärta) att det blir ännu svårare att veta vad som är rätt (?) eller fel, när det kommer till mat-val.
Jag anser mig vara tillräckligt frisk utifrån en ätstört beteende men har ibland svårt att hantera varför jag vissa gånger gör aktiva val. Tackar jag nej till en extra omgång av svingod julmat för att jag är mätt och nöjd, eller tackar jag nej för att jag tror att jag kan hantera ångesten bättre? Vad är rätt och hur ska jag veta?
Att ha en sjukdom där mat är en central del av min vardag gör det inte enklare. Jag tycker att det vissa gånger är extremt svårt att hantera vad mina faktiska känslor är. Hur frisk kan jag bli från min ätstörning? Och vad innebär det att vara frisk samtidigt som jag har denna sjukdom?
Lite kvällstankar som inte jag själv vet svaret på och jag vill nog enbart skriva ner mina tankar någonstans. Jag vill nog bara berätta för er att jag ibland, vissa stunder, inte riktigt själv vet vilka val som jag tar är friska eller sjuka. Bara den tanken inte är helt frisk? eller?
Jag har i alla fall njutit av himla god mat och dryck ikväll utan någon ångest. Jag är mätt och mår väldigt bra just nu, trots dessa funderingar.
