Ironiskt
Nej men hur ironiskt att jag nu sitter på Närakuten på söder dagen innan jag ska åka till San Diego. Det har varit en tuff start på 2020 och idag känns det inte alls bra. Mer psykiskt tror jag. För jag mår ganska bra.
Som ni vet går jag och dras med en njursjukdom (också autoimmun – såklart) som heter polycystisk njursjukdom. Sist jag var och röntga fick jag reda på att de är 16 cm ”för stora”. Det är inget farligt (än så länge) men det jag har är alltså vattenfyllda cystor på mina njurar. Det som jag ville tro var förstoppning är förmodligen mina njurar som är irriterade. Det problematiska är att jag haft svårt att äta och känner mig sjuk. Ni vet, typ 1 diabetes och problem med matintag kan ställa till dig.
Nåväl, jag är tacksam för att jag tog med mig jobbdatorn så kan beta undan lite jobb inför min resa samt uppdatera er. För ni är ju min familj och jag delar gärna med mig av hur jag mår och vad som händer.
Fick frågan av min vän om jag behövde något. Egentligen inte. Jag vill vara sugen på kaffe för det har jag inte druckit på 1 vecka och sedan vara sugen på frukost, kärlek vill jag ha med för här i väntrummet känns det inte så familjärt. Blä. Jag tycker synd om mig själv. Jag behöver packa inför resan, öva på min presentation som jag inte orkat göra, äta mat och jo, ta en varm dusch. Jag behöver en kram. En varm och lång. Kanske att jag behöver gråta lite.
Håll tummarna för att jag inte behöver sitta här hela dagen.
