Hej och välkommen maj!
När jag i torsdags fick ett inte så välkommet telefonsamtal fick jag först en känsla av ”meningslöshet” till att faktiskt dagen därpå fått energi till att faktiskt planera in lite roliga saker!
Direkt efter jobbet i fredags mötte jag upp Emma. Vi har fått en så himla fin vänskap och jag är så glad att jag har henne i mitt liv!
Det blev många timmar av skratt innan jag promenerade nöjt hemåt i kvällssolen! Se så fint Stockholm är nu denna tid på året! Jag verkligen älskar det.
Somnade gott i sängen med en lugn känsla i kroppen. Skönt!
Det blev lördag och älskade pappa kom upp till Stockholm med verktyg för att sätta upp nät runt min balkong. Ja, jag vill kunna gå ut på ballen utan att vara orolig över att min älskade katt ska försvinna!
Vi tog lunchpaus då mitt blodsocker sjönk och det blev så satans kallt… Våren?
Mat i magen är ALLTID en bra idé när man känner att energin försvinner
Vi blev klara (vilket jag först inte trodde) och jag kände mig så frusen och helt slut så tackade nej till en middag för att ta en tur på söder. Kom hem somnade i soffan och vaknade upp av att min kompis bjöd mig in till fest på supper. Suck. Jag tänker att det blir fler gånger och då ska jag banne mig slå klackarna i taket!
Söndag. Solen lyste och jag mötte upp Eva för lunch på min nya stammisställe Urban Deli vid Nytorget. Jag älskar den restaurangen trots att det är ganska så dyrt…
De hade en ny meny och min favoriträtt laxtartar hade försvunnit. Beställde in deras Korean tartar som är riktigt god den med. Pommes frites till såklart!
Under de timmar vi satt där (från 13-16!!!) kom Evas polare Robban förbi. Han jobbar på Roche och han brukar alltid komma med en så härlig energi! Under tiden pratade vi även med paret som satt bordet intill oss. De kom från Skottland och var på en 6-dagars semester i Stockholm. De var så himla fina och vi pratade både om diabetes, skönhet, hur likt Skottland är Stockholm, samt hur viktigt det är att ha vänner i olika åldrar!
Eva berättade även att hon hade i veckan ”firat” 55 år som typ 1 diabetiker. Hur coolt är inte det?! En så fin person som Eva är, önskar jag att jag får må lika bra som hon gör när jag firar 55 år som diabetiker.
Jag promenerade hem, handlade mat inför kvällen och kände att livet är ganska så härligt. Det går verkligen upp och ner för mig just nu men trots det känns allt ändå ganska bra.
Glömde visa! Vi har haft vår premiär på ballen. Baltizen och jag. Han älskar att vara ute och jag är glad att jag nu kan ha öppet.
Rundade av helgen med varma mackor och chips. En fin kombo!
