HbA1c

Det är något som händer i själen när dagen är kommen då jag ska på besök hos min läkare/sköterska. Någon form av nervositet trots att jag vet innerst inne att det inet finns något att vara nervös för. Eftersom att jag vet att jag är där för min skull. Jag har den senaste perioden (året?!) haft det ganska kämpigt med att hitta någon form av struktur i jobb relaterat till min diabetes samt hur jag har känt att min cgm har gett mig mer eller mindre huvudvärk. Vad jag tror i alla fall.

Men trots att jag hade ett väldigt bra värde så var det något så otroligt skönt och avslappnande att bara få ösa ur mig lite skit hos min fantastiska diabetessköterska. Han förstod och höll med mina tankar och nämnde att jag absolut inte är ensam om dessa tankar vilket ÄR för mig skönt att höra. För annars kan jag ibland känna mig ganska så ensam i min sjukdom trots att jag vet om att det är fler än jag som går igenom olika perioder i livet, bra som mindre bra.

Under mitt samtal med min diabetessköterska berättade han om sitt egna företag. Jag visste sen innan att han kämpar för att göra vardagen för oss diabetiker mer enkelt och särkilt den biten med kontakten. Alltså kontakt mellan läkare/sjuksköterska och patient. Det finns en app som han har utvecklat där man addar sin läkare samt sjuksköterska och på ett enkelt sätt kan prata med varandra utan att behöva ringa (långa köer, eller känslan av att behöva ”störa”). Jag har nu appen på prov då den inte är godkänd riktigt än (men snart) och jag har redan chattat med min diabetessköterska! HUR FANTASTISKT! Det är så coolt och jag är så glad att jag är omringad av drivna entreprenören även inom vården. Hejja hejja!

Efter besöket var jag vrålhungrig och beställde in en sjukt god vegansk taco-variant medans jag fick undan lite jobb. Nu ska jag sitta kvar en stund här med en kopp kaffe innan jag ska träffa upp en gammal kollega för en promenad i solen. Vi har inte setts sen innan jag blev sjuksriven!!! Väldigt kul att ses igen.

/SM