HbA1c
Det är en intensiv dag och jag startade dagen med att träffa min diabetessköterska som jag trivs med så himla bra. Precis innan jag gick in tänkte jag på förra gången som jag var där. Det var under tiden jag hade pump och det var inga glada miner från min sida. Jag vet att jag grät, var besviken och ganska så uppgiven med allt som hade med kolhydrater, sensorbyte, pump och diabetes att göra.
Som ni vet kämpade jag verkligen och jag klarade 5 månader innan jag kände att ”nu får det vara nog”. Mitt HbA1c hade stigit en del, sömnen hade blivit sämre, kände mig mer ”sjuk” och diabetes var något jag tänkte på konstant.
Nu när jag har haft Dexcom och pennor en tid (snart 2 månader) känner jag mig som mig själv igen. Jag har lyckats sänka mitt HbA1c, sover bättre på natten och tänker inte alls lika mycket på min sjukdom och att jag är sjuk. Det är svårt att förklara, men för mig har det hjälpt så otroligt mycket.
Det jag vill säga är att alla är olika och vi har olika behov i vår sjukdom. Jag vet att pump passar otroligt många diabetiker och att pump har gett en bättre och hanterbar vardag, vilket är hur bra som helst! För min del, fungerar det idag bättre med injektioner och jag är trots hela den här perioden med byte fram och tillbaka som otroligt lärorik. Jag har lärt mig en massvis om hur diabetes fungerar, hur kolhydrater påverkar mig och min kropp samt att jag har förstått hur vissa personer faktiskt känner.
När jag såg mitt värde idag kändes det som jag ville skrika av glädje. En stor sten föll från mina axlar. Jag känner mig och min diabetes väldigt bra och det var ett kvitto på att jag vet bäst hur jag ska göra för att få min vardag att fungera utan att behöva tänka och leva i att jag är sjuk.
Nu har jag avverkat ytterligare några möten och det sista är vid 18. Det blir en lång men rolig dag. Är inte hemma fören sent ikväll!
