Glädjen i skiten
Nej men hej! Vilken vändning livet tog och från att ha suttit och solat på en ö i Stockholms skärgård till att försöka ”vardagen” rulla på här på SöS. Det känns märkligt. Jag hade en riktigt jävla piss-natt och trodde nog att ”nu är det slut”. Sms:ade mamma vid 5-tiden som fick mig på en aning bättre humör men sen snabbt ner igen när jag vaknade till frukost. Mackor och te. Hur svårt kan det vara att skriva dit att jag har celiaki och att jag dricker kaffe.
Som tur var, fick jag glutenfritt bröd och mitt kaffe och mitt leende kom snabbt tillbaka!
Då jag hade problem med min sensor under natten visste jag att detta kunde gå åt pipsvängen då personalen sa att ”du får gärna testa blodsockret i fingret när du ringer på klockan”. Jo tack. NEJ! MEN så kom min helt fantastiska sjuksköterska från Ersta med en ny sensor och tejp för att den inte ska lossna. Alltså han tog sig från Ersta till SöS för att lämna det till mig.
Jag blir tårögd bara jag skriver det nu. Jag har så fina personer runt omkring mig som jag bara vill omfamna och aldrig släppa. Det känns på riktigt.
Har i alla fall fått i mig middag (de äter annars middag 17 här) och ska snart få smärtstillande innan jag blir en tjurig person, haha! Jag ska också visa er min midsommar, för det var mer en glamoröst vardag än hur jag har det nu
