Från min sida
Jag må ha en ”lätthanterlig” sjukdom. Det är vad jag har fått höra i alla fall.
Kan det hela bero på att jag har en bra inställning till livet? Alla personer kanske inte har samma förutsättningar vid samma sjukdom? Gener och miljö kanske spelar in? Livet går i vågor. Ibland är det lugnt vatten och ibland är det kraftiga strömmar som gör att man nästan drunknar. Vissa dagar går det på räls och andra dagar känns det krokigare än vanligt.
Jag tror att grunden i att fixa livets svårigheter beror på vad för grundinställning man har. Jag kan inte varje gång det kännas tufft att tänka på ”andra-som-har-det-värre-än-jag” och försöka intala mig själv att jag borde vara lycklig då jag har ett liv utan speciellt ”svåra” problem. Men det är fruktansvärt svårt ibland. Jag har ju bara mig själv att jämföra mig med.
Men ingen förutom jag själv vet hur mycket jag egentligen kämpar. Varje dag. Med att må så bra som jag bara kan. Det ligger nog mer tid än vad ni kan tro bakom alla bra värden och det stora leendet på mina läppar.
