En promenad senare

Kvällspromenad är det bästa! Så himla härligt! Håller ni inte med?

Jag fick precis en kommentar ”Girl, you make an injection look beautiful. Lol. You are a babe! 😊”

Det kan kännas både bra och mindre bra då jag verkligen, Verkligen, vill att vi som dras med den här sjukdomen varje, vareviga, dag inte ska känna oss sjuka, fula, otillräckliga, konstiga, onormala osv. Och där lyckas jag. Om jag får säga det själv. För trots en kronisk sjukdom så kommer jag aldrig någonsin försöka förminska mig själv och den fantastiska person som jag är. Den andra delen av mig tycker det är en aning ledsamt. Som om att jag försöker försköna diabetes och min vardag med sprutor. Som om att det inte gör mig något och tycker att livet är en piece of cake. 

Hänger ni med mig?

Jag kämpar, tänker och funderar varje dag hur vi alla gemensamt ska försöka få fler att skänka pengar till forskning för livet som ”diabetessjuk” är inte kul. Det är ju inte som om att jag aldrig vill bli frisk, liksom hallå!? Varje dag är ingen dans på rosor och även om det syns utåt sett som att jag aldrig har en dag med ett okontrollerat blodsocker har fel. 

Men, skillnaden är att jag väljer att fokusera på det som ger mig energi och inte det som tar energi. Där har ni skillnaden. För om jag skulle lägga ner all min energi till att klaga, åma mig, gnälla osv om hur förjävligt livet som diabetiker kan vara hade jag nog inte varit levande idag. Eller i alla fall inte glad. Och jag älskar ju att vara glad!

Ni kommer aldrig få mig att deppa ihop över min sjukdom (sjukdomar). Det finns annat i livet som är viktigare.