En operation senare
Jag var osäker på om ens operationen skulle bli av då jag hade fått en liten blåsa på ena tån. Hade fått strikta order om att operationen kan inte utföras om det finns en liten skråma. Så, jag gick dit och tänkte nog att jag skulle bli hemskickad. Efter att min läkare tittat på blåsan och på mig, sa han ”ok, vi kör”. Vet inte om han tyckte synd om mig eller ja, jag vet inte.
Jag vaknade upp och det första jag frågar sköterskan om är ”vad är diiiiiiiiin favorit shot?”. Alltså, vem tänker ens på alkohol efter ett uppvaknade. Det är ett tecken på att jag fortfarande inne i dimman när jag började berätta om min absolut favvo shot, hotshot. Herregud.
Jag åkte hem och det var en konstig känsla. Att inte känna foten. Totalt bedövad. Det fick jag känna när klockan slog 2 i natt. Då släppte bedövningen och jag ville skrika rakt ut. Famlade efter morfinet och somnade om.
Jag lever. Försökte gå och handla idag, eller mer komma ut i friska luften och vände direkt. Gör så ont. Och på de 50 meter jag gick kom det två pensionärer och frågade om jag ville ha hjälp…
Längtan efter att få ta en härlig höstpromenad eller en springtur är otrolig. Som jag kommer uppskatta att ”bara” kunna gå som vanligt!
