Efter en turbulent vecka
Det har minst sagt varit en konstig vecka mentalt. Från ena sekunden har jag gråtit och den andra sekunden skrattat. I min app där jag kan följa min menscykel har jag kunnat läsa att det skulle vara två dagar av kanske en aning minskad känsla av självförtroendet och känna mig lite mer ”hormonell”. Skönt. En enkel förklaring på ”problemet”. Men sen när klockan, idag, fredag blev 17.30, kom stressen. En känsla av panik att vara ensam en fredagskväll. Ringde pappa (som är mitt nummer ett att ringa) och började gråta. Det här med att inte träffa några människor tär rejält på mig. Jag grät och skrattade om vartannat och sa att jag är nog ”galen”. Vi la på och två sekunder senare hade jag raffsat ner någon form av kläder och tandborste i en väska och ja, nu sitter jag på tåget hem till Norrköping. Skönt.
Ibland har jag en känsla av att jag inte vet vad jag vill. Lite förvirrad och orolig. Som om att inget är bra eller att allt är bra. Spelar ingen roll. Svårt att ta beslut.
vet inte om jag är ensam om detta fenomen men jag kan inte säga att jag gillar det. Men nu är det så och jag är glad att inte äta middag ensam ikväll.
