Diabetes och ätstörning
Jag får dagligen mejl och DM om hur man som diabetiker ska gå ner i vikt, vill få hjälp med ångest kring mat, komma ur en ätstörning och hur jobbig relationen till mat faktiskt kan vara.
Som diabetiker kan det vara svårt att veta till vilket syfte man väljer bort en typ av mat eller tillsätter något, ersätter en produkt med en annan osv. Är det för att man själv vill, för att hålla blodsockret i schack eller för att viss typ av mat skapar ångest?
Hur ska man veta när beteendet går över till ett ätstört beteende?
Diabetes kan vara en faktor som utlöser en ätstörning, och en ätstörning kan bidra till att försvåra en diabetessjukdom.
” Vid 23,7 år ålder hade 32,4 % en aktiv ätstörning medan
ytterligare 8,5% hade ospecifik ätstörning. Risken att utveckla en ätstörning
för unga kvinnor med diabetes typ 1 är således kraftigt förhöjd.”
På diabetes-forum cirkulerar det varje dag personer som är missnöjda med hur de ser ut. De som syns och hörs är de personer som vill gå ner i vikt och lägger stor energi till att veta hur man som diabetiker ska lösa den biten på bäst möjliga sätt. Jag vet att mat är en stor faktor då en diabetiker oavsett typ behöver ha någon form av kontroll av intaget för att blodsockret ska hålla sig inom målområden.
Vi måste börja prata om hur vi ska acceptera hur vi ser ut och börja fokusera på annat än kroppshets och kost. Detta är ett ämne som det inte pratas särskilt mycket om trots att det är fler och fler som drabbas av denna sjukdom (ätstörning). Jag har själv varit drabbad och jag vet vilka ursäkter som går att ta till för att ”underlätta” processen. Att skylla på att ”jag kan inte äta det där – för jag har diabetes”, ”jag måste träna” – för att jag har diabetes, ”jag måste vänta med att äta” – för jag har diabetes, osv. Listan kan göras lång. FÖR lång.
Min fråga till dig är, vet du helt säkert, att ditt beteende kring kost, mat är hälsosamt? Vet du att de val du tar varje dag kring vad du ska äta är ”friskt”?
Till sist. Jag anser att vi måste försöka att hålla en god stämning och verkligen se till att vi alla är olika, trots diagnosen diabetes som för oss samman. Vi har olika förutsättningar, vi ser olika ut, vi har olika beteenden och vi har inte samma förmåga att ta in information och bearbeta olika typer av kommentarer.
